Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 000828
Patafysiken har återuppstått efter 25 års underjordisk tillvaro! Det rapporterar författaren Claes Hylinger, en svensk insider i den patafysiska rörelsen, i senaste numret av Ordfront Magasin (9/2000).
Om någon till äventyrs tycker att artiklar på VK:s kultursida ibland blir alltför metafysiska, kan denne tröstas med att det kunde vara värre: artiklarna kunde vara alltför patafysiska.
Patafysiken grundades som rörelse 1948 i Paris. Patafysiken är de imaginära lösningarnas vetenskap, utan att för den skull enbart handla om icke-varat. Patafysiken snarare överskrider både varat och icke-varat. Patafysiken sträcker sig nämligen lika långt bortom metafysiken, som metafysiken sträcker sig bortom fysiken.
Patafysiken är vetenskapen om det partikulära, där det är lagarna som styr undantagen som studeras. Det grundläggande antagandet är emellertid att det enbart existerar undantag; regeln betraktas som ett undantag från undantagen och universum definieras som ett undantag från sig själv.
Som kuriosa kan nämnas att även djur har varit framträdande uttolkare av patafysiken. En krokodil vid namn Lutembi, som bor på en holme i Nilen nära Victoriasjön, lämnar med frambenen spår i sanden enligt ett ideografiskt system, varefter flodstranden flygfotograferas och dechiffreras. Sedermera har Lutembis skarpsinnigheter publicerats i tidskriften Cahiers du Collége de 'Pataphysique.
Att försöka förstå patafysiken innebär både att ställa frågan: "Är det skämt eller allvar?" och att förstå dess svar: "Dessa termer är likvärdiga".
Denna förståelse leder i sin tur till en av patafysikens hörnstenar: "Allt är samma sak".
Allt är patafysik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar