Om politikens frånvaro

Zygmunt Bauman
På spaning efter politiken
Daidalos

Knappt har man hunnit lägga från sig hans förra bok, när Zygmunt Bauman levererar nästa: På spaning efter politiken (Daidalos). Efter en insiktsfull undersökning av fattigdomen i konsumtionssamhället, söker han nu efter politiken i dagens brytningstid.
     Han söker liberalismens politik, där människors frihet i ett samhälle endast kan vinnas genom demokrati och kritisk reflektion över det samhälle vi skapar. Dock är det snarare politikens frånvaro Bauman finner.
     Politikens frånvaro präglas främst av nyliberalism, traditionalism och otrygghet.
     Den nyliberala visionen om samhället är ”inget samhälle”, där statliga avregleringar förmodas öka individens frihet. Men avreglering betyder enbart att statens reglerande roll beskärs, inte att reglerandet per se försvinner. Samhällets dagordning bestäms i stället av marknadskrafterna.
     En viktig aspekt av politik är målmedvetet handlande. När makten att fastställa målen försvinner från politiken, förvandlas samhällets fortskridande till ett slags evolution. Människan fråntas därmed kontrollen över samhällsutvecklingen. Nyliberalismen tar makten från det mänskliga förnuftet och ”naturaliserar” det, i stället för att stärka det mänskliga förnuftet.
     Därför, menar Bauman, leder frånvaron av politik oss till ett mindre autonomt samhälle.
     Traditionalismen tillhör det heteronoma samhället; ett samhälle som vägrar erkänna att samhällets regler och normer är skapade av människor och därmed möjliga att förändra. Traditionalismen förespråkar ett samhälle som formas av sitt arv - en yttre kraft - som inte kan eller bör kritiseras. Det autonoma samhällets motsats.
     På grund av traditionalismens ökande närvaro i samhället, kritiserar Bauman de intellektuella för att inte formulera tillräckligt skarp samhällskritik, liksom för att inte formulera några alternativ. Beror det på att alternativen - ideologierna, de stora berättelserna, utopierna - har tagit slut?
     Ett avpolitiserat samhälle är ett otryggt samhälle; ett samhälle där förmågan att förutse eller förutsäga framtiden försvinner. Därmed blir inte framtiden en möjlighet till förändring eller något hoppfullt hos människor, utan snarare ett ovisst hot.
     Zygmunt Bauman har en vision - vilket saknas i avpolitiserade samhällen - om hur politiken ska kunna återskapas. Och visionen handlar gudskelov inte om IT! Visionen är den liberala idén om en grundinkomst för alla - skiljandet av den enskildes rätt till pengar från dennes förmåga att tjäna pengar.
     Det är i första hand inte en lösning på nätverkssamhällets ökande fattigdom. Grundinkomstens mål är att skapa självsäkra människor, fria från existentiell rädsla; trygga människor. Endast trygga människor kan återuppliva medborgaren, demokratin och politiken.
     Som vanligt är Bauman krävande att läsa. Varje stycke har stort betydelseinnehåll som kräver koncentrerat läsande; 230 sidor känns som det dubbla. Men det är värt all möda.
     Om någon i en framtid önskar förstå västvärldens samhällstillstånd kring sekelskiftet, hoppas jag att Baumans verk sätts i händerna på denne.