Nytt samhälle kräver ny moral

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 000118


Zygmunt Bauman
Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen
Daidalos

Som uttolkare av moderniteten – och därmed postmoderniteten – har den synnerligen produktive sociologiprofessorn Zygmunt Bauman blivit hyllad.
   Flera av hans senare böcker – Döden och odödligheten i det moderna samhället, Postmodern etik, Skärvor och fragment och Vi vantrivs i det postmoderna – har också ett annat tema: mänsklig moral i förändring.
   Det gäller även hans senaste bok, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen (Daidalos). "Moralens kärna är att känna ansvar för integriteten och välbefinnandet hos andra människor som är svaga, olyckliga och lidande", skriver Bauman.
    Hur bör detta ansvar utövas i övergången från modernitetens produktionssamhälle till dagens konsumtionssamhälle?
    I produktionssamhället rådde en arbetsetik som hyllade arbetets egenvärde, som disciplinerade människor och som formade kollektiva arbetsformer. Att vara fattig innebar att vara arbetslös. Därför infördes arbetsplikten, "arbete åt alla".
   I konsumtionssamhället råder en konsumtionsestetik som hyllar valfrihet, individualism och som avskaffar varje normativ reglering.
   Att vara fattig innebär att vara en otillräcklig konsument; känna samma begär, men sakna förmågan att handla. Det innebär inte nödvändigtvis att vara arbetslös; "arbetande fattiga" blir ett begrepp.
   För att bota fattigdomen skapades i produktionssamhället en välfärdsstat som ger ekonomiskt stöd till de människor som bäst behöver det. Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.
    Konsekvenserna av behovsprövning har dock blivit dels en allmän försämring av välfärdstjänsternas kvalitet, dels att människor som behovsprövas stigmatiseras som misslyckade och exkluderade.
   Hur bör vi ta moraliskt ansvar för konsumtionssamhällets fattigdom?
    Bauman föreslår en en klassiskt liberal lösning: ett universellt tillhandahållande av sociala förmåner. En moral som är produktionssamhällets raka motsats.
    I stället för att erbjuda hjälp när rädslan, förnedringen och overksamheten har fått grogrund hos människor, bör välfärdsstaten bidra till att "förverkliga den liberala drömmen om djärva, självhävdande, självsäkra och självständiga människor", som Bauman formulerar det.
   Zygmunt Bauman har skrivit en liten tät, analytisk bok vars budskap är att vårt moraliska handlande bör följa de samhällsförändringar vi skapar.
   Allt annat vore omoraliskt.