tisdag, januari 25, 2000

Nationalismens nödvändiga förtvinande

Kultursidan, Sundsvalls Tidning, 000125


Ernest Gellner
Nationalism
Nya Doxa

Kommer nationen att finnas kvar i det postindustriella samhället? Gränslös kommunikationsteknik, gränslös handel, människors rörlighet mellan länder ökar, ekonomins globalisering – mycket pekar på nationens minskade betydelse.
   Samtidigt ser vi i flera länder nationalistiska yttringar, vanligtvis från högerextremt håll. Romantiska föreställningar om en sluten, ombonad gemenskap med starka traditioner.
   Läser vi samhällsforskaren Ernest Gellners postumt utgivna bok Nationalism, framstår dock nationalismen som i högsta grad avtagande. Nationalism definieras här som "en politisk princip som hävdar att en kulturell likhet är det främsta bandet mellan människor i samhället".
   Det betyder också att nationalism kräver att den politiska enheten och den etniska stämmer överens.
    Denna politiska princip är ett modernt påfund och skapades under industrialismen (den skulle enligt Gellner varit omöjlig i jordbrukssamhället).
   Genom en historisk tillbakablick visar Gellner hur nationalismen har utvecklats i olika stadier fram till i dag.
   Men varför skulle nationalismen avta nu, när den har frodats under åtminstone det senaste århundradet? En orsak är att vi börjar inse territoriets ringa betydelse för ett land. Den pågående avterritorialiseringen är ett uttryck för att vi vet att ett lands makt och prestige är mera avhängigt ekonomisk tillväxt, än den geografiska ytans storlek.
   En annan orsak, menar Gellner, är att det enda alternativet till en förtvinande nationalism är etnisk rensning.
   Det som hittills har möjliggjort nationer är en utveckling av människors glömska. När människor i ett land har glömt de olika etniska ursprungen deras förfäder en gång hade, kan nationalism uppstå och existera.
   På Balkan verkar inte någon minnesförlust ha utvecklats; så ser vi också etnisk rensning som det enda sättet att vidmakthålla nationalism där.
    Ernest Gellner äger en framstående förmåga att tydliggöra viktiga premisser för samhällsutvecklingen. Valsituationer tydliggörs på ett elegant och provokativt sätt.
   Antingen tillåter vi kulturell pluralism och avfetischiserar det nationella territoriet, eller också måste en etnisk rensning ske.
   Kan en human person tveka i det valet?

Inga kommentarer: