Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 991214
Thomas Hylland Eriksen
Charles Darwin
Nya Doxa
Darwinismen är både sann och potentiellt livsfarlig, hävdar den norske socialantropologen Thomas Hylland Eriksen i sin bok Charles Darwin (Nya Doxa). Det är en anledning i sig att läsa hans bok.
Få utbildade människor betvivlar att världens artrikedom har tillkommit genom evolution. Endast vissa kristna samfund försöker fortfarande framhålla bibelns skapelseberättelse i stället för evolutionsteorin.
Skolstyrelsen i delstaten Kansas, USA, går så långt som att stryka den darwinistiska utvecklingsläran i grundskolan till förmån för den kristna.
Darwinismens potentiella farlighet består främst i att den hotar att reducera livets mångfald och människans komplexitet till några enkla naturvetenskapliga mekanismer. När så sker är tankar om systematisk människoavel och rashygien inte långt borta. Och flera goda darwinister var, menar Eriksen, anhängare av rashygien och tvångssterilisering under mellankrigstiden.
Numera råder det dock enighet om att det inte finns några "människoraser". Genetisk forskning visar att den genetiska variationen är oerhört mycket större inom de traditionellt definierade "raserna", än mellan "raserna". Det existerar därmed ingen grund för rasism, vilket känns extra viktigt att skriva i dessa dagar.
Eriksens bok om Charles Darwin är inte en biografi, även om vi får veta en del om Darwin själv; en okomplicerad, rätt ointellektuell, men en skicklig och brinnande samlare. Boken är inte heller en vetenskapssociologisk analys av darwinismen, även om vi får veta en del om andra samtida forskare och dessas bidrag till den teori som kom att förknippas med enbart Darwin.
SNARARE ÄR det ett slags kulturanalys av darwinismen vi läser. Vi får bland annat veta hur samhällsideologin i det viktorianska England dels underlättade teorin om arternas uppkomst, dels skapade enorma problem att presentera alla dess detaljer.
Och trots ett genuint ointresse för politik, bidrog Darwin till ideologiproduktionen. Inom politisk ekonomi togs darwinismen som intäkt för att samhället utvecklades genom konkurrens, "kamp för tillvaron" och uppkomsten av nya marknader.
Eriksen väljer kulturell komplexitet till förmån för djuplodning i darwinistisk teori som grund för att förstå darwinismen. Precis i min smak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar