Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 951117
DET LÄT som om han ville betona att Umeås invånare är kunder, den kommunale tjänstemannen, när jag härom dagen åhörde ett seminarium om digitala stadsnät i Umeå. "Vi får inte glömma att vi har kunder också utanför stadskärnan", sa han. Ungefär.
Kund till kommunen? Jag? Är elever på Dragonskolan kunder? Är socialbidragstagare kunder till socialkontoret? Är biblioteksbesökare kunder till biblioteket?
Vad är i så fall kommunen? En glasskiosk med 18 olika smaker?
Det där vi gör i september vart fjärde år blir i så fall antingen bara ett byte av tjänsteleverantör eller en förlängning av rådande avtal.
Genom att i offentliga verksamheter alltmer använda kundmetaforen försvinner samhällsmedborgaren. En signifikant skillnad mellan en medborgare och en kund är att av medborgaren bör det kunna förväntas ett visst mått av ansvar för gemensamma angelägenheter; ett visst mått av oegennytta. Av en kund förväntas inget mer än att denne vet vad han vill ha; att kunna välja bland utbudet.
Om detta är en föreställning som får fäste hos människor är det risk att kommunen får de samhällsmedborgare den förtjänar.
Nämligen inga alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar