IT-eleven som tusenkonstnär

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 950809


Seymour Papert
Hur gör giraffen när den sover?
Daidalos

DET VERKAR råda en fullständig politisk enighet i Sverige om att satsningen på informationsteknik i skolor är en bland de viktigaste satsningarna under nittiotalet.
    Föräldrar uppmanas till och med att undersöka tillgängligheten av datorer vid sina barns skolor. Och om den visar sig låg, bör de gå samman och utöva påtryckningar mot kommunens skolpolitiker.
    Det uttrycks dessutom ofta en strävan att komma ifrån en alltför ensidig tillämpning av IT. Det ska inte ges två pliktskyldiga "datortimmar" i veckan med en specifik datorlärare, utan IT bör integreras i undervisningen i alla ämnen.

LÄRARE SOM saknar datorkunskap eller datorvana, torde bli nervösa inför denna strävan.
    Hur bär man sig åt? Var kan lärare finna stöd och inspiration för IT-användning i sin undervisning?
    Hur gör giraffen när den sover? (Daidalos) handlar om skolan, datorn och kunskapsprocessen. Den är skriven av Seymour Papert som efter sin doktorsexamen i matematik blev fascinerad, eller snarare passionerad, över hur datorn kan användas i grundskoleundervisning.
    Utgångspunkten för framställningen är den samma som bokens slutsatser: För att integrera datorn i undervisningen krävs en annorlunda syn på pedagogik, inlärning och kunskap än den traditionella.
    Den traditionella skolan får stå syndabock. Mekanisk inlärning, konservatism mot nya idéer och mot förändringar, jämlikhet som övergår till likformighet av eleverna är några exempel på kritik mot dagens skola.
    Författaren själv förespråkar främst en annorlunda kunskapssyn; konstruktionism, motsatsen till instruktionism, som är det rådande paradigmet. Eleverna ska stödjas i sin egen kunskapskonstruktion i stället för att få kunskapen överförd från läraren och inetsad i hjärnan. Papert fångar denna pedagogik med antropologen Lévi-Strauss' begrepp bricolage. Eleven ska agera bricoleur. Det är svåröversättligt, men beskrivs enklast som improvisatoriskt handlande; en bricoleur är en slags tusenkonstnär som är skicklig på att utnyttja de hjälpmedel han för tillfället har för handen. Den postmoderne experten

MED DEN kunskapssyn Papert förespråkar menar han att datorn är ett ypperligt hjälpmedel till elevers kunskapskonstruktion; kanske det främsta vi sett. Framför allt kan datorn stödja individuell inlärning; det blir i högre grad möjligt att ta hänsyn till elevers olika prestationsförmågor.
    Men, påpekar han, om vi endast placerar en dator på varje skolbänk och följer de gamla rutinerna, kommer datorn att på ett ohyggligt effektivt sätt mekanisera undervisningen ytterligare.

PAPERTS KRITIK mot det han kallar "den traditionella skolan" är relevant och viktig, men han väljer att inte resonera kring varför undervisning, kunskapssyn och synen på inlärning har kommit att se ut som de gör. Vilka är de bakomliggande mekanismerna – kunskapsteoretiska, idéhistoriska politiska, ekonomiska, kulturella etc? Jag tror att frågan är nödvändig för att kunna genomföra några förändringar.
    Stilen är avslappnad och medvetet ickevetenskaplig – konkreta exempel, inte så abstrakta, svårbegripliga resonemang, få litteraturreferenser.
    På gott och ont. Den typen av framställningar balanserar alltid på eggen mellan läsarens omedelbara ianspråktagande och läsarens fördömande av boken som lättvindig. Jag hävdar dock att Papert ska läsas seriöst.
    Boken håller för ett IT-seminarium i lärarkollegiet på vilken grundskola som helst. Och för de föräldrar som är nyfikna på, och kanske oroliga för, sina barns IT-undervisning.