Kultursidan Västerbottens-Kuriren 200625
Nu när vi ska träffas på armlängds avstånd skapas nya hälsningsritualer. Kindkramen upplever jag har ersatts av att man kramar sin egen bröstkorg och föreställer sig att den andre hålls om med armarna.
Socialpsykologen Johan Asplund är den som allra mest har studerat hälsningsceremonier i Sverige. Ett lästips är Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet (1987). I coronapandemitider läser jag emellertid boken Munnens socialitet och andra essäer (Korpen, 2006), där han skriver om handslagets och munnens betydelse.
Ett handslag kan vara ett privilegium, menar han, och tar ett handslag med kungen som exempel. Att få trycka kungens hand liknar Asplund vid en ”magisk kraft”. Men det gäller även handslag mellan mindre rojala människor.
Handslag har många betydelser. Vi tackar, vi lovar, gratulerar, visar uppskattning, försonas, förlåter. Handslag kan utgöra att vi ingår ett vad. Många av oss har tränat på handslag, exempelvis inför en viktig anställningsintervju, för att inte handen ska upplevas som en död fisk, eller så att inte man knäcker den andres hand.
Men handskakning som ritual är ändå begränsad. Jag har aldrig skakat hand med en kassörska eller en brevbärare eller en taxichaufför. Däremot med kollegor på arbetet. Men inte alla kollegor.
Ett handslag blir alltid tolkat. Hur tätt möter tumvecken varandra? Betyder tumveckens närhet också social närhet? Vad betyder ett kraftigt handslag jämfört med ett vekt? Vad vill den som inte släpper min hand inom ett par sekunder?
Hur nära står den andre när denne sträcker fram handen? Sträckt arm eller med handen nära sin egen kropp? Vad betyder den skillnaden?
Till sist: Handsvetten. Vem har inte snabbt torkat handflatan mot byxorna eller kjolen sekunden innan handhälsningen? Vad betyder det att den andre är fuktig? Finns det någon betydelseskillnad mellan en kallfuktig hand och en varmfuktig?
Alla dessa tolkningar och betydelser av handhälsning går helt bort i våra sociala möten under coronans tid, när händer inte möts.
Från ett socialpsykologiskt perspektiv blir det ännu knepigare om alla börjar bära munskydd i offentliga miljöer, vilket Sverige ännu inte har rekommenderat, till skillnad från de allra flesta länder. Men munskyddet döljs munnen. Och även här gör Johan Asplund iakttagelser och tolkningar.
I vilken utsträckning sitter vårt utseende i munnen, frågar han sig. Ett sätt att pröva detta är att täcka för ögonen på fotografier av människor man känner väl, för att sedan täcka munnen på samma fotografi. Känns ansiktet mer eller mindre igen när vi täcker ögonen respektive munnen?
Johan Asplund menar att munnen är vårt allra viktigaste sociala gränssnitt, för att låna en metafor från IT-området. Störningen av munnens normala uppsyn får stora konsekvenser, menar han. Exemplen är många.
Smulan i munnen på en person under en finare middag drar onekligen till sig uppmärksahet, liksom något kladdigt från någon sås eller glass. Vem är denne person som inte kan använda servetten?
Så här i sommartider kan vi bränna ansiktet och läpparna, vilket kan leda till svullnader och i värsta fall munsår. Det stör den som har munsåret något alldeles oerhört. Han tar även upp tandställningen som kan göra munnen svullen och rent av förfrämliga en person.
Munnen kan ses som själens spegel. Munnen personifierar oss. Munnen är det närmaste sakrala objektet på kroppen. Något heligt. Ett sakralt objekt måste man såväl vörda som vårda. Asplund går så långt att han hävdar att munnen inte kan vara en individuell egendom, utan munnen måste ses som en ”kollektiv angelägenhet”, som han formulerar det.
Därmed är alla skönhetsoperationer runt munnen att betrakta som blasfemi.
Coronapandemin krymper oss som människor, men inte enbart genom att vi isolerar oss socialt. Genom att frånta oss handslaget och munnen får vi färre möjligheter att tolka den andres känsloliv och intentioner.
Risken att vi därmed gör feltolkningar i sociala sammanhang där ett armslängds avstånd är påbjudet är uppenbar.
Emellertid självfallet är inget av Johan Asplunds argument för handen och munnens sociala betydelse av någon vikt när det gäller att bekämpa en pandemi.
Däremot kan det vara betydelsefullt att kämna till hur det sociala samspelet förändras när den fysiska distansen etableras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar