Kultursidan Västerbottens-Kuriren 110727
Det är ohyggligt svårt att formulera något väsentligt kring morden i Norge. Så många formulerar sig så skickligt i en svår stund. Norges statsminister Jens Stoltenberg visar i varje framträdande en enorm skicklighet i sitt tilltal, en skicklighet som kulminerar med talet i Oslo domkyrka under söndagen.
Det är en artskillnad mellan George W Bush svar efter attacken mot tvillingtornen den 11/9 – ”We will hunt them down” – och Stoltenbergs respons efter bomben i Oslo och massakern på Utøya: ”Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet.”
Stoltenberg citerar även en av de överlevande ungdomarna från Utøya i sitt tal: ”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”
Den mannen, Anders Behring Breivik, drevs av hat, ett hat som dock inte kan isoleras till enbart honom, utan som ingår i en högerextrem, antimuslimsk ideologisk rörelse som ger uttryck för hat mot islam, hyllande av värdekonservativa normer, antifeminism och förespråkande av ett patriarkalt samhälle med starka inslag av förmoderna och antidemokratiska ideal.
Det är en form av radikalkonservatism av det farligaste slaget, som framträder tydligt i det 1500-sidiga manifest som han har publicerat på nätet. Förvisso torde Breivik vara en galning, men inte en ensam galning. Denna ideologi uttrycks på nätet i parti och minut; i kommentarsfält på debattsajter, på bloggar och andra forum. Breivik kan vi inte göra något åt, dåden är utförda och nu väntar den juridiska processen.
Men den ideologi han hämtar näring från kan vi alla aktivt ta avstånd från, varje gång den uttrycks, var helst den uttrycks.
Som jag inledde: Flera har i en av de svåraste stunder ändå lyckats formulera sig så att en känsla av gemenskap i sorgen stärks, så att även vi som inte har någon personlig relation till offren känner oss delaktiga i sorgens gemenskap. Allra bäst formulerar sig dock en norsk twittrare, som kallar sig Vågard, under måndagen:
”Han ville ha oss til å hate innvandrere, men han ga oss muligheten til å forstå hva de som flykter fra massakrer og bomber flykter fra.”
Norge visar inte enbart att det är möjligt att gå vidare från så ohyggliga dåd, utan även hur: mer demokrati, mer medmänsklighet och mer humanitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar