Utbildning för demokrati – ett manifest för humanistisk bildning

Martha Nussbaum
Not for profit
Why democracy needs the humanities
Princeton University Press

Anslaget är bombastiskt, dystopiskt: vi befinner oss mitt i en kris, en enorm kris, inte ekonomisk, inte omedelbar, men en kris som på sikt kommer att tillfoga det demokratiska samhället enorma skador.
          Martha Nussbaum är amerikansk filosof med särskilt intresse för etik och politik. Hennes bok Känslans skärpa, tankens inlevelse (Symposium, 1995) gjorde intryck på fler än undertecknad. Hon är även hårt engagerad i utbildningspolitiska frågor.
          Boken Cultivating Humanity från 1997 är hennes huvudverk kring den amerikanska utbildningsmodellen som betecknas liberal education. Vi har inget svenskt begrepp. Väldigt förenklat, men koncist, syftar liberal education till att skapa fria medborgare, där frihet avser individer som behärskar självständigt och kritiskt tänkande, som inte är omedvetna slavar under dogmer och som leds av argumentets kraft i stället för konventioner.
          Hennes senaste bok, Not for profit (Princeton University Press), är en uppföljare. Det är ett manifest; ett utbildningsfilosofiskt manifest. Man kan läsa det som ett sätt att besvara frågan: Hur är ett demokratiskt samhälle möjligt? Hon avgränsar svaret till hur utbildning måste vara utformad. I vid mening; i liberal education ryms allt från ettagluttare till akademiska studenter.

Nussbaum tydliggör krisen: vi utbildar i allt högre omfattning elever och studenter för syftet att uppnå ekonomisk tillväxt och profit, och allt mindre för syftet att vidmakthålla ett demokratiskt samhälle med kritiska, upplysta världsmedborgare. På alla utbildningsnivåer.
          Men att producera ekonomisk tillväxt är inte detsamma som att producera demokrati.
          Hon manifesterar utbildning både till innehåll och till form. Innehållet beskrivs som ett antal dygder och förmågor som präglas av vidsynthet, kritiskt förhållningssätt, empati och sympati. Att lära sig se världen med andras ögon.
          Formen, pedagogiken, är den sokratiska. Dialektiken, det kritiska samtalet, där argument betyder allt, oberoende av vem som uttalar dem. Katedrala, auktoritära föreläsningar skapar inga fria, kritiska medborgare.
          Själva poängen är att oberoende av utbildningsprogram och inriktning, ska varje elev och student tillgodogöra sig grundläggande humanistisk bildning.

Krisen är global, menar hon. Ekonomismen influerar alla utbildningssystem. Hur spridd är Nussbaums lösning, liberal education? Den är relativt spridd i USA på högre nivå (college och universitet), men ofta delfinansierad av annat än det offentliga. Mecenater förekommer i hög utsträckning.
          I Sverige var Högskolan på Gotland det första och mig veterligen fortfarande det enda lärosätet som uttryckligen och medvetet utformar hela utbildningsutbudet enligt modellen liberal education. I andra fall kan man se inslag i målformuleringar som antyder en koppling till liberal education.
          Vore jag liberal skolpolitiker i allmänhet, eller liberal utbildningsminister i synnerhet, skulle jag läsa Martha Nussbaum för att bättre förstå vad utbildning för ett liberalt samhälle måste vara.
          Och för att reducera det filosofiska underskottet i utbildningspolitiken.