Nygammal betaltrend

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 100116

I ett pressmeddelande skriver Sami (svenska artisters och musikers intresseorganisation) att man har betalat ut rekordstora belopp till sina anslutna medlemmar. Samis samlar in ersättning för musik som spelas på offentlig plats. Det rör sig under 2009 om drygt 100 miljoner kronor till drygt 29 000 rättighetsinnehavare, en ökning med hela 27 procent jämfört med 2008.
         Den tydliga trenden fortsätter. Tillgång till musik finansieras allt mer genom avgifter, licenser och abonnemang, snarare än forna tiders prissättning av exemplarframställning. Eftersom det i längden inte går att ta betalt för digitala produkter är dessa betalningsmodeller självklara.
         Redan i mitten av 90-talet förutsåg den franske mediefilosofen Pierre Lévy denna utveckling. Han kallade detta en övergång från territoriella rättigheter till cirkulationsrättigheter. En digital fil kan inte ses som ett mikroterritorium, som kan säljas eller hyras likt analoga upphovsrättsskyddade produkter, utan vi måste ersätta rättighetsinnehavaren utifrån graden av användning av den digitala filen.
         Lévys modell är dagens betaltrend i det offentliga rummet. Däremot är denna modell tveksam i den privata sfären, eftersom den knappast kan realiseras utan ett stort mått av intrång i den personliga integriteten i form av övervakning av privata datorers processer.