Vad är väl semester?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 090810

Semestern tynar bort så sakteliga. Men vad är denna märkliga företeelse vi kallar semester?
        Inte är det att "ladda batterierna" i alla fall. Det är en outhärdlig metafor, alltför kontraproduktiv för människan; som om semestern vore enbart ett medel för att hålla uppe produktionstakten; som om människan vore enbart en mekanisk maskin som behöver tillföras energi; som om människan vore en Duracellkanin.
        Semestern är en föraning, snarare. En möjlighet att förnimma något som inte låter sig förnimmas under årets arbetsveckor. Vad detta något är, behöver vi hjälp för att förstå. I Bruno K Öijers senaste diktsamling Svart som silver finns dikten Bakom dörren:

"det här huset finns inte
har aldrig funnits
med det är hit du dras
det är här du hör hemma"

Så är det. Huset som metafor för detta något. En ouppnåelig tillvaro där jag hör hemma. Det låter som en motsägelse. Ändå så rätt.
        Denna föraning, denna förnimmelse om ett annat hus kan inte uppfattas under arbetsåret. Varför? Hur lyckas arbetet dölja detta hus?
        I samma dikt av Bruno K Öijer framträder något som kan likna ett svar. Bakom de dörrar som under semestern är låsta och igenbommade låter han oss se oss själva, de vi är när semestern har tynat helt. Där

"hostar dom döda i sömnen
vänder och vrider sig i sina sängar
plågas av mardrömmar
att dom inte ska vakna i tid
inte hinna handla och städa
inte hinna med allt som ska göras"

Semestern som en längtan efter att inte hosta, inte mardrömma; en längtan efter det andra, det som inte finns, inte låter sig infinnas annat än som tankefigur, men som semestern låter oss snudda vid.
        En tankefigur där metaforen "ladda batterierna" blir fullständigt obsolet.