Från ordningsförseelse till etikettsbrott

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 090820

Nu när kammaråklagare Rolf Hillegren ges möjlighet att själv ha kontroll över texten i stället för att bli intervjuad, förväntar man sig att han anser sig missförstådd och felciterad.
       Det ursprungliga uttalandet i SvD (14/8) var att när en man tilltvingar sig samlag mot sin sambos/frus/partners vilja, bör inte detta betraktas som allvarligare än en ordningsförseelse.
       Och visst, han menar att han inte borde ha spetsat till sitt svar på ett sådant sätt. Så vad skriver han när han får full kontroll? Jo, exakt citerad från hans egen text i SvD (19/8):
      "Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker."
       Men snälla nån, här reducerar han ett sexuellt övergrepp i hemmet ytterligare, från att vara en ordningsförseelse som åtminstone kan lagföras, till ett etikettsbrott, det vill säga en ren oartighet.
       Från att jämställa ett sexuellt övergrepp med att pissa offentligt (som är en ordningsförseelse), jämställer Hillegren nu ett sexuellt övergrepp med att tacka för senast mer än en gång (vilket är ett etikettsbrott).
       Det handlar inte längre om juridik. Det handlar inte längre om det okontroversiella att bevisningen i brottmål ska vara hög. Det handlar inte längre om att i ett rättssamhälle är skadan att döma en oskyldig alltid större än att inte lyckas döma en skyldig.
       Det handlar om att Hillegrens uppfattning i mål som gäller våldtäkt eller sexuella övergrepp i hemmen förflyttar oss 50 år tillbaka i jämställdhetsarbetet – till en tid när det var kvinnans plikt att ställa upp för husfridens skull, när våld mot kvinnor i hemmet var en odiskutabel företeelse.
       Jämställdhet är mödosamt att uppnå, men enkelt att rasera. Detsamma måste även sägas gälla förtroenden för åklagarmyndigheten.