Kultursidan Västerbottens-Kuriren 090529
Elza Dunkels
Vad gör unga på nätet?
Gleerups
"I min klass finns en liten grupp pojkar som nästan aldrig är i skolan eftersom de sitter hemma och spelar World of Warcraft. Sen dyker de upp i maj och skriver MVG i engelska! Det är helt sjukt. Hur ska vi få tjejerna att stanna hemma och spela WoW?"
Så uttalade sig en lärare för Elza Dunkels, författare till den nyutkomna boken Vad gör unga på nätet?. Citatet får illustrera den spänning som Dunkels lyckas fånga och formulera. Nej, inte spänning i dramaturgisk mening, utan spänningen mellan ungas nätaktiviteter och vuxenvärldens reaktioner.
Elza Dunkels är pedagog och verksam inom lärarutbildningen vid Umeå universitet. 2007 disputerade hon på en avhandling om unga och nätet, men i form av en sammanläggning av forskningsartiklar på engelska. Därav denna svenska version, tillgängligare för en bredare allmänhet. Det är en välgärning som fler forskare bör ta efter.
Inledningsvis tycks hennes syfte vara att skriva en förenklad version av sin avhandling. Det gjorde mig orolig. Det sista vi behöver är förenklade bilder av komplexa fenomen. Det är ett gammalt pedagogiskt knep, skriver hon, att förenkla för att visa samband. Visst, men ett lika gammalt pedagogiskt knep är att problematisera för att slå sönder fördomar.
Nå, oron släpper efter hand. Snart kommer hon över den omedelbara lusten att förenkla. Hennes resonemang kring unga människors vilja att exponera sig på nätet med bild och text uppfyller en god nivå av problematisering. Om vi förenklade unga tjejers kroppsliga exponering på nätet, skulle vi inte kunna förstå företeelsen. Genom Dunkels problematisering tar vi oss flera steg i förståelseprocessen.
Det samma gäller en intrikat diskussion om maktförhållanden mellan unga och vuxna. När vuxna många gånger uppvisar en grumlig uppfattning om ett slags ägarförhållande till barn och en syn på barn som en form av primitiva kulturvarelser som måste tämjas, brukar den engelska beteckningen childism användas. Otillbörlig maktutövning över barn.
Dunkels tar de ungas perspektiv. Nej, det är en förenkling. Dunkels vill se en förändring, från att lösa problem som uppkommer vid unga människors internetanvändning i form av frihetsinskränkningar för såväl unga människor som Internet, till att lösa dylika problem genom vuxnas delaktighet, kunskapsutveckling samtidigt som de ungas integritet bevaras.
Själva hennes utgångspunkt är att vuxna inte kan förstå ett nytt fenomen som hur unga använder nätet enbart genom att själva använda nätet. Därtill förstår unga människor nätet med helt andra premisser än vuxna, eftersom dagens unga har växt upp med nätet. Det är en utgångspunkt som manar till viss ödmjukhet.
Titeln besvaras naturligtvis i viss utsträckning, men jag önskar mer. Visst, ungdomar använder msn, chattar, diskuterar i forum, finns på Lunarstorm, spelar datorspel, bloggar, finns på bildsajter och så vidare.
Vad pratar de om? Vilka mervärden upplever de i datorspelen, med bloggar, bildsajter, chattar? Vilken är rationaliteten bakom ett utlämnande beteende? Vilka strategier bygger de upp för att hantera problem på nätet? Vilka aktiviteter utanför nätet upplevs ersättliga? Hur blir livet bättre med nätet?
Om detta ser jag fram emot att läsa i Elza Dunkels nästa bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar