onsdag, januari 14, 2009

Övermått som norm, slöseri som dygd

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 090114

Zygmunt Bauman
Konsumtionsliv
Daidalos

Han är outtröttlig, den gode sociologen Zygmunt Bauman. 83 år fyllda och 42 böcker publicerade på engelska och 14 böcker på polska.
     Hans senaste översatta bok heter Konsumtionsliv (Daidalos). Konsumismen är vår tids ideologi. Inget formar vårt samhälle som den konsumtionskultur som numera får anses etablerad. I konsumtionssamhället krävs att vi lever konsumtionsliv.
     Konsumism innebär att mänskliga begär blir samhällets viktigaste drivkraft, ej att förväxla med konsumtion. Konsumtion är de handlingar vi utför när vi köper varor och tjänster som tillfredsställer våra begär, medan konsumism är en egenskap hos ett samhälle.
     Tecknen på konsumism är som tydligast i ekonomiska kriser. Finansministrar och ekonomer talar nästan enbart om ökad konsumtion som lösning till ekonomiska kriser.
     I ett produktionssamhälle, den samhällsform som vi lämnat, var arbetet den centrala aktiviteten. I konsumtionssamhället är kommodifiering av oss själva centralt. Kommodifiering?
     Bauman återkommer ofta till vår kommodifiering, det vill säga de processer där vi gör oss själva till varor på en marknad. Själva definitionen av att konsumera menar Bauman är att ”investera i sitt eget sociala medlemskap”, där medlemskapet förutsätter individers säljbarhet: att skaffa sig egenskaper som efterfrågas på marknaden.
     I konsumtionssamhället konsumerar vi samtidigt som vi är konsumtionsvaror.

I den konsumtionskultur som är konsumtionssamhällets överbyggnad är tiden central och annorlunda. Tiden blir pointillistisk, menar Bauman. Sådan tid är inkonsistent och ger inga sammanhang eller kausala samband mellan händelser. Kontinuitet saknas; tiden består av otaliga ögonblick, fragment. Allt sker i presens. Nu.
     Varaktighet över tid saknar värde i en konsumtionskultur. Flyktighet är det överordnade värdet. Som välutvecklad konsument måste man ständigt vara beredd på att slänga bort för att konsumera nytt.
     Övermått är norm. Slöseri är dygd.
     I en konsumtionskultur är konsumentens viktigaste ansvar att aldrig bli tillfredsställd, eftersom en tillfredsställd konsument är konsumtionssamhällets värsta fiende. En sådan köper ju inget. En sådan blir ju inget.

Baumans analys av konsumtionslivet är klockren, stringent – och pessimistisk. Pessimism kräver mod, optimism är feghet.
     Konsumtionskulturen är förödande för varje samhälle. Den ansvarsfyllda, solidariska och moraliska medborgaren reduceras till en egoistisk, ansvarsbefriad och amoralisk konsument.
     I bästa fall. I sämsta fall till en icke-konsument, totalt marginaliserad. Konsumtionskulturens underklass.
     Det är ett antisamhälle med Margaret Thatchers klassiska formulering: Det finns inget samhälle, endast individer och familjer.
     Alltså: Köp boken, läs den, släng den, som det anstår en god konsument.

Inga kommentarer: