FRA-lagen som undantagstillstånd

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 080618

Efter ett av den svenska bloggosfärens största skalv, har traditionella media de senaste veckorna inte skrivit om så mycket annat än den förestående omröstningen i riksdagen om den så kallade FRA-lagen. (Möjligen EM-fotboll, då.)
     Övervakning och medborgerlig integritet har varit huvudspåret. Stickspår har varit hur effektiv en sådan enorm övervakning av digital trafik är för att spåra terrorism och annan grov brottslighet.
     De som uttalar sig i media är enhetligt emot och bygger argument. De som är för är tysta. Det är en situation att vara missbelåten med.

Det som skrivits är lovvärt i polemisk anda. För att också förstå detta fenomen, införandet av lagen om FRA:s rätt till övervakning av kommunikation också i kabelnäten, måste vi närma oss de filosofiska frågorna.
     Jag går till den italienske filosofen Giorgio Agamben och hans bok Undantagstillståndet från 2005 (Propexus förlag). Hans tes, att de västerländska samhällena är på väg in i ett undantagstillstånd, är i högsta grad tillämpbar på FRA-lagen.
     ”Som en konsekvens av den ohejdbara utvecklingen av det som definierats som ett ’globalt inbördeskrig’ tenderar undantagstillståndet att framträda som det dominerande paradigmet för regerande i den samtida politiken”, skriver Agambes.
     Agambes bok är skriven som en intellektuell reaktion mot den terrorism och det krig mot terrorism (det han kallar ”globalt inbördeskrig”) som har eskalerat efter den 11/9 2001.
     Ett undantagstillstånd är en situation som utspelas i skärningspunkten mellan politik och juridik, menar Agambes. Tillståndet uppstår ur en politisk situation – en kris – och får juridiska implikationer.
     Uttryckt annorlunda; ett undantagstillstånds ursprung är nöden. Vi känner igen detta som ordstäv: ”nöden känner ingen lag” och ”nöden stiftar sin egen lag”. Ett undantagstillstånd är en situation som undantar medborgare vissa rättigheter. Ett vanligt exempel är utegångsförbud.
     Är den situation FRA-lagen avses tillämpas på en situation av kris – eller nöd? Det har övervakningsförespråkarna inte lyckats visa.
     Problemet med ett undantagstillstånd är att den är i en mening ”olaglig” – FRA-lagen strider mot såväl vår intuitiva som rationella föreställning om ett demokratiskt samhälle. I en annan mening är undantagstillståndet rätts- och författningsenligt – om riksdagen röstar ja till FRA-lagen är den förenlig med svensk rätt.
     Eller som Agambes skriver: i ett undantagstillstånd förblir normen giltig, men tillämpas inte, eftersom den blir kraftlös utan lagstöd. I stället får de extrema handlingarna kraft från lagen.
     Vi vill fortsätta värna integritet, demokrati, brevhemlighet och frånvaro av statlig insyn i våra förehavanden på nätet som den förhärskande normen, men lagen ger undantagen från denna norm kraft.

Agambes använder Durkheims term ”anomi” för att ge en slutgiltig definition av ett samhälles undantagstillstånd; en zon där ”skillnaden mellan privat och offentligt har deaktiverats”.
     Det är också FRA-lagen i ett nötskal.