Rätt – men är det rättvist?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 060508 (Lix=47)

Röster från medborgarna fortsätter att höjas mot försäkringskassans allt rigidare tillämpning av sitt regelverk. På senare tid ser vi även fler läkare som ifrågasätter försäkringskassans rätt att ifrågasätta läkarnas utlåtanden och rehabiliteringsprogram.
     Inom parentes inställer sig frågan varför läkare reagerar så senfärdigt och så sporadiskt, när de skulle kunna agera hårt och samfällt.
     Frågan här handlar dock inte om läkarprotester, utan om hur vi ska förstå det rätta och det rättvisa i försäkringskassans handläggning av sjukanmälningar.
     Det är möjligt att ett beslut om att inte medge sjukpenning för en gravid kvinna med smärtsam foglossning är rätt – samtidigt som det är möjligen är rätt att medge en manlig korpfotbollsspelare sjukpenning vid en meniskoperation.

Men är det rättvist? Skillnaden mellan rätt och rättvisa behandlas i en nyligen utgiven bok av den franske filosofen Jacques Derrida, Lagens kraft (Symposium, 2005).
     ”Rätten är inte rättvisan. Rätten är beräkningens element, och det är riktigt att rätten finns; men rättvisan är omöjlig att beräkna”, skriver Derrida. Ett korrekt beslut kan med logikens hjälp härledas från ett antal tydliga regler, men ett rättvist beslut kan inte härledas, inte garanteras, från samma regler.
     För att fatta inte enbart rätt beslut i en given situation, utan också ett rättvist beslut, krävs det att beslutsfattaren är rättvis gentemot rättvisan. För att kunna skipa rättvisa måste skiparen ge akt på rättvisan, förstå dess härkomst, dess historia, dess gräns – och vad rättvisan vill oss.
     Dessutom måste vi förstå att rättvisa alltid riktar sig till en enskild människa, även om anspråket är universellt.
     För att kunna fatta ett rättvist beslut måste – och detta är tvingande, enligt Derrida – i varje situation det oavgörbara beaktas, inte enbart det som existerande regler föreskriver. Det oavgörbara är det som är främmande i varje beslutssituation, det som särskiljer en situation från en annan, det som inte omfattas av existerande regler.
     Utan hänsyn till det oavgörbara, kan inte ett beslut bli rättvist.
     Det stora problemet att fatta rättvisa beslut utgörs av tiden. Rättvisan väntar inte. Eller som Derrida skriver: ”Rättvisan är det som inte får vänta”. Ett rättvist beslut måste fattas nu, genast, inte om några veckor eller månader.
     Det får inte ta den närmast oändliga tid det tar att insamla information och kunskap om reglernas förutsättningar och de hypotetiska föreställningar som alltid föregår regler.

I slutändan måste rättvisan handla om att skapa en syntes mellan regler och moral. Ett för en handläggare på försäkringskassan rättvist beslut måste innefatta ett ansvar inför både regelverket och den Andre – den som ansöker om sjukpenning.
     Att vara moralisk inför den Andre innebär att ta ansvar för denne, att finnas till för den Andre, att smeka – inte örfila – den Andres kind.
     Att vara moralisk och samtidigt respektera regelverket – respekt innebär inte blind lydnad – är varje handläggares utmaning.