Ur världens synvinkel

Kultursidan Sundsvalls Tidning 060119 (Lix=46)

Peter Kemp
Världsmedborgaren
Daidalos

Att kunna se företeelser ur andra synvinklar än enbart den egna är en god egenskap. Moralisk förmåga börjar med att se något ur den Andres synvinkel. Förmågan att skapa en hållbar utveckling för världen börjar med att se något ur evighetens synvinkel.
     På samma sätt måste vår förmåga att vara medborgare i dagens globaliserade värld börja med att se företeelser, inte enbart ur ett snävt nationellt perspektiv, utan ur världens synvinkel. På så sätt kan vi bli världsmedborgare, inte enbart medborgare.
     Så tolkar jag essensen i den danske filosofen Peter Kemps nya bok Världsmedborgaren (Daidalos). Det är en fantastiskt rik bok som tar sin början i Antiken och slutar i pedagogiken.
     Världsmedborgaren är inte någon ny idé. Den som först utropade sig som världsmedborgare var den grekiske filosofen Diogenes på 300-talet f Kr. Människovärdet skulle inte bestämmas av ursprung eller vistelseplats.
     Denna tanke utvecklades några århundraden senare av Cicero och den stoiska filosofin. Man tänkte sig en människa som någon som är medborgare i två samhällen, dels det samhälle hon är född i, dels världssamfundet. Stoikernas grundidé var en sammanhållen värld, till vilken alla människor bidrar, vilken också alla människor har ett moraliskt ansvar inför.
     Den moderna idén om världsmedborgaren utvecklades dock av Kant på 1700-talet. Egentligen, menar Kemp, handlade Kants praktiska filosofi, det vill säga hans etik, om människans förmåga att vara – eller bli – en världsmedborgare.
     Det ansvar ett världsmedborgarskap förutsätter, kan ses som en härledning ur Kants klassiska definition av upplysning; som ”människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet”.
     För att kunna utgöra en god världsmedborgare krävs också en etik, hos Kant det kategoriska imperativet; att aldrig handla på annat sätt än att ”min maxim skall bliva en allmän lag”.
     Med detta ansvar och denna etik grundlades den moderna människans förmåga att se företeelser ur världens synvinkel.
     Men idén om världsmedborgaren tonades ned inför 1800-talet. Idén om nationalstaten växte sig stark och blev den grundbult från vilken alla politiska beslut utgick. Och se hur det gick, skriver Kemp, när världsmedborgartanken kopplas bort från världsordningen: ett flertal krig med ofattbara lidanden.
     Därför, i trakten av millennieskiftet, i krigens eftertanke, i en tid när folkrätten överträds gång efter annan, är idén om ett världsmedborgarskap viktigare än någonsin.
     För att vara en filosof är Kemp utomordentligt praktisk. Hur skapar vi världsmedborgare? Är vi inte det redan, så beresta runt världen vi är? Nej, svarar Kemp, det innebär inte nödvändigtvis att vi är världsmedborgare.
     Kant lämnade aldrig staden Königsberg. Ändå var han världsmedborgaren per se.
     Världsmedborgarskapet tar sin början i bildningen, den del av utbildningen som utgör formandet av både det personliga och det gemensamma livet. Kemp är oroad, milt uttryckt, över att dagens utbildningssystem, från lekis till universitetet, har förtunnat bildningsinnehållet intill försvinnande.    
     Utbildning ses ofta som värdeneutral – kemiska beståndsdelar och elektricitetens funktion är inte normativ kunskap. Ett grundfel, menar Kemp. Utbildning i allmänhet och bildning i synnerhet är aldrig värdeneutralt, utan måste alltid vara en vision om det goda livet, en vision om mänskliga relationer, en vision om en rättvis världsordning.  
     Denna pedagogiska filosofi, där han sätter mimesis i centrum, bör läsas av varje pedagog.
     Mimesis, eller ”produktiv efterlikning”, är en förutsättning för all bildning och utbildning. Men dagens pedagogik är skräckslagen inför efterlikningens svarta associationer – indoktrinering, likriktning och manipulation – och kapitulerar inför individualismen: varje elev ska forma sig själv utifrån sina egna premisser.
     Men så bildas aldrig världsmedborgare. Världsmedborgaren står i opposition till individualismen och inser att såväl jag som världen blir till genom andra.