Perspektiv på fiffel

Kultursidan Sundsvalls Tidning 060126 (Lix=48)

Glenn Sjöstrand (red)
Fiffel-Sverige
Sociologiska perspektiv på skandaler och fusk
Liber

Höga pensionsersättningar till direktörer, Skandiadirektörer som använder företagets kapital för privata ändamål, Motalapolitiker på porrklubb med kommunkassan, lyxpensioner till rikspolitiker, redovisningsfiffel i idrottsklubbar, mutor till inköpare på Systembolaget.
     Den gemensamma nämnaren är fiffel och dess besläktade termer skandaler och fusk. Inte alltid olagligheter – men det är också fifflets kärna; själva orsaken till att tretton sociologer undersöker fiffel i en ny antologi: Fiffel-Sverige med Glenn Sjöstrand som redaktör (Liber).
     Fiffel är en tillgänglig term – men hal. Fiffel kan vara både olagligt och lagligt. Fiffel kan också vara både socialt accepterat och inte accepterat. Författarna i antologin anlägger olika perspektiv på fiffel som är såväl olaglig som laglig – men socialt icke accepterad.
     Sådant som sticker i ögonen på folk, sådant som ger förutsättning att uppfatta gemensamma moraliska normer.

Att vi skulle få en uteslutande förklaring till uppkomsten av fiffel såväl inom det privata som det offentliga är naturligtvis inte poängen, utan antologin problematiserar och ger olika svar. Dessutom väcker svaren frågor.
     Ett exempel är rättegången mot sex svenska kvinnor samt en litauisk kvinna våren 2003. De sex var åtalade för att ha betalat den litauiska kvinnan för städning i hemmen – utan att betala skatt, sociala avgifter eller moms på denna tjänst. De anlitade alltså svart städhjälp.
     Det var dock den litauiska kvinnan som fälldes, medan de som anlitade henne friades. Hur det gick till och var gränsen går för svart arbetskraft skriver Lotta Björklund Larsen ingående om. Är det fiffel om du ger din son en hundring för gräsklippningen? Eller ger grannen en whiskyflaska för en elinstallation?
     Om människors responser på skandaler finns en hel del intressant i antologin. Det är inte alltid den ekonomiska storleken på fifflet som är viktigt, utan själva principen. Vad kostade den Toblerone Mona Sahlin köpte med regeringens kontokort? En tjuga?
     Allmänhetens upprördhet handlar här om vems pengar som används. Vi verkar dra en skarp skiljelinje mellan de pengar vi betalar in till olika företag och till statskassan. Vi ålägger de som förvaltar statens pengar betydligt större ansvar och högre moral än de som hanterar pengar i företagen.
     Det är dock sällan girighet som är orsaken till ekonomiskt fiffel, menar Oskar Engdahl. Ofta är fiffel en livsstil, ett spänningsmoment eller ett sätt att bevara sin sociala position.

Fiffel sker i både slott och koja. Antologin fokuserar mera fifflet i slottet; bland politiker och näringslivets toppar, än bidragsfusk och svartjobb.
     Därför blir antologin inte ett snaskande i vanliga medborgares beteenden, utan i sådant fiffel som är av normgivande karaktär. Perspektivet är hela tiden uppåt.
     Det är hedervärt.