Varför inte en världsregering?

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050406

Torbjörn Tännsjö
Läget. Om krig, moral och världens framtid
Thales

Förmågan att irritera i sådan utsträckning att hans debattartiklar ibland anmäls till pressombudsmannen beror på att filosofen Torbjörn Tännsjö äger en logisk argumentationsförmåga över genomsnittet och är fullständigt kompromisslös med sin moraliska utgångspunkt: utilitarismen.
     Det är självklart också utgångspunkten i hans senaste bok Läget (Thales), en samling artiklar han skrivit efter den 11 september 2001. Det är alltid intressant att följa hans moralanalyser av världens tillstånd; om den omoraliske Bush, om ondskan i världen, om vedergällningars existensberättigande, om fosterdiagnostik och om kollektiv skuld.
     Till varje av dessa ämnen kan recensenter resa diskussioner och visa oenighet med Tännsjös moraliska normer. Här uppehåller jag mig i stället till några avsnitt där Tännsjö är uppenbart politisk, men utan utilitaristiska falsettoner.
     Som politisk varelse är Tännsjö socialist med förflutet i vänsterpartiet. Föga förvånande är han motståndare till EU och särskilt de federationstankar som florerar. Hans huvudargument är att en sådan konstitution skulle bli en kvasidemokrati; demokratin skulle undergrävas i nationalstaterna på grund av den ständigt oklara ansvarsfördelningen mellan olika instanser samt ett folkligt svagt förankrat parlament.
     Lite mer förvånande och därtill mycket intressantare är hans plädering för en kosmopolitisk demokrati.
     Huvudsyftet med en världsregering, ett världsparlament och världsmedborgarskap är världsfred. Som fredsprojekt menar han att EU är omöjligt, i polemik med filosoferna Habermas och Derrida som för några år sedan pläderade för ett starkt EU som USA:s motvikt.
     Varför skulle ett Europa med traditioner av brittisk, fransk, belgisk och portugisisk kolonialism, italiensk och spansk fascism samt tysk nazism vara bäst skickad att bevara fred? Skulle vi har lärt oss läxan av historien? Det vore kanske att överskatta vår förmåga.
     Målet med en världsregering skulle likna nationella politiska mål: att skapa en mänsklig tillvaro som präglas av allmänt välstånd och rättvisa mellan människor.
     Tännsjö gör något för en filosof så ovanligt som föreslår ett program för hur en demokratisk världsregering kan skapas. Och beskriver de risker som en sådan process bär med sig. Utrymmet här räcker inte till att redogöra för denna process, utan jag nöjer mig med två kommentarer.
     I ett representativt världsparlament skulle enbart Indien och Kina utgöra en tredjedel. Skulle europeiska länder med koloniala historier och strukturer och supermakten USA acceptera sådant parlament?
     Om argumentet mot en europeisk federation är ett demokratiskt underskott i nationalstaterna, varför är inte detta argument giltigt mot en världsregering; en ännu högre nivå än EU?
     Dock tilltalas jag försiktigt av tanken på en världsregering, vars primära uppgifter måste vara att skapa global ekonomisk, juridisk och social rättvisa samt att avrusta de då meningslösa och dyra nationella försvarsmakterna.
     Vore inte det en moraliskt riktig politik?