Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050118
Veden här hemma ser inte ut att räcka vintern ut, så jag åker ned till torpet för hämta ett lass. Jag kör ned till grannen för att vända bilen och passar på att byta några ord om tillvaron, vädret och naturligtvis tsunamikatastrofen.
Ingen från trakten är drabbad, får jag veta. Det är skönt att höra.
Hur är det i övrigt hemmavid, frågar min granne.
Jo tack, bara bra, svarar jag. Inget särskilt har hänt sedan i höstas.
Det låter bra, säger han och fortsätter: Det är alltid som bäst när inget särskilt händer.
Det är så sant som det är sagt, instämmer jag.
Och plötsligt känner jag en intensiv längtan till våren, till sommaren, till den tillvaro där livskvaliteten ökar ju mindre särskilt som händer.
1 kommentar:
Detta torp...
Minnena som aldrig kommer suddas ut. Varför jag komenterar detta inlägg, är nog tanken av att jag komma inomm en framtid äga en egen gård.. viken kantitet eller kvalitet spelar mindre roll. idetta nu. Men ja vill att du ska veta att dom timmar. Jag fått tillbringa där. dom betyder mycket mer än du kan tro.
Skicka en kommentar