En pyrrhusseger

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 020403


I en artikel här på kultursidan (14/3) skrev jag om hur Umeå universitets jurist med hänvisning till personuppgiftslagen (PUL) anmodade mig att antingen begära samtycke från personer jag nämner vid namn i de texter jag i egenskap av universitetslärare publicerar på webben, eller plocka bort texterna.
    Efter mina invändningar om att texterna inte strider mot PUL, hävdade juristen att universitetet måste tolka PUL strängare än övriga samhället behöver. Efter ytterligare invändningar gick ärendet till universitetets rektor, Inge-Bert Täljedal, som nu (26/3) har fattat beslut i ärendet.
    Beslutet är dock ingen trevlig läsning. Inte heller enkel, eftersom Täljedal lägger sig vinn om att uttrycka sig så svårtillgängligt som bara är möjligt.
    I sakfrågan ges jag rätt på kort sikt. Varje institution vid universitetet får själv avgöra vad som ska publiceras på webben ”efter bästa förmåga och förstånd”. Det innebär att mina texter nu också är tillbaka på webben.
    Risken är dock att det är en pyrrhusseger. Beslutet gör mig bedrövad och jag ser beslutet som illavarslande för universitetslärares och forskares möjligheter att agera i den offentlighet Internet möjliggör.
    Täljedal slår nämligen fast att PUL ska tolkas strängare än nödvändigt. I beslutet framgår det att en person som nämns vid namn på någon av universitetets webbsidor kan – oavsett skäl! – hävda att denne inte vill omnämnas – och då ska universitetet ”ovillkorligen” ta bort webbsidan.
    Det kan få oanade konsekvenser. Det innebär att vilket skäl som helst är giltigt för att stoppa en forskare att publicera en forskarrapport på webben.
    Ett exempel: Om en forskare i statsvetenskap skriver en rapport som refererar texter skrivna av olika politiker, men som inte faller ett visst politiskt etablissemang (eller en enskild politiker) i smaken, så räcker det som skäl för att tvinga forskaren att ta bort rapporten från webben.
    Därmed betraktar Täljedal universitetslärares yttrandefrihet som underordnad ett odefinierat och vagt integritetsskydd. Med detta ställningstagande ger han samtidigt svaret på frågan i min tidigare artikel huruvida universitetet ska bli tystare: ja, det ska det.

DET ÄR en inställning som strider mot hur PUL tolkas av högre rättsinstanser – trots att rektors beslut innehåller en pekpinne om att universitetet och dess anställda ska agera med ”respektive lagstiftnings ändamål för ögonen”.
    Högsta Domstolen i Sverige har i Ramsbromålet slagit fast att yttrandefriheten ska överordnas alltför vaga integritetskrav genom att definiera PUL:s undantagsregel om journalistiskt ändamål.
    Likartad bedömning har EU-kommissionen gjort i ett pågående mål i Svea hovrätt, där hovrätten begärde en tolkning av EU:s dataskyddsdirektiv som PUL utgår från. EU-kommissionen ger yttrandefriheten högre prioritet än vaga integritetskrav.
    Varför tar Täljedal ställning mot yttrandefrihet vid universitetet? Ett sätt att förstå hans inställning är att han i beslutet uttrycker en farhåga om att allmänhetens förtroende för universitetet annars riskerar undergrävas.
    Det förstår jag inte. Troligare är det att universitetets förtroendekapital minskar radikalt om dess rektor på vaga grunder inskränker lärares och forskares yttrandefrihet, och därmed låser dörren till elfenbenstornet så att allmänheten försvåras att ta del av universitetets forskning och annan information.
    Offentlighet skapar förtroende. Inte motsatsen.