En döende demokrati

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 010531


”GRUNDEN FÖR en fungerande demokrati är att det finns en levande konflikt mellan politiska ideer”, skriver Peter Olsson, en av Moderna Tiders redaktörer, i en artikel i tidskriftens senaste nummer (juni 2001).
    Med andra ord är grunden för demokratin olika intressen och olika föreställningar om både vad som konstituerar det goda samhället och hur vägen dit bör formas.
    Olsson pekar i sin artikel på hur intressemotsättningar byts ut mot samförstånd, hur olika föreställningar om det goda samhället konvergerar till enbart en – och hur detta fenomen, som främst verkar återfinnas på kommunal nivå, dödar demokratin.
    I småländska Markaryd, exempelvis, råder något som betecknas som samlingstyre – alla partier, från höger till vänster, samarbetar för kommunens bästa. Vad betyder det? Krigstillstånd? (Samlingsregeringar brukar enbart förekomma i sådana situationer.)
    Vad som är kommunens bästa verkar dock på ett märkligt sätt vara skilt från – eller överordnat – de politiska partierna.
    I värmländska Hagfors råder liknande anda. Det finns ingen anledning att tycka olika i en så liten kommun som Hagfors, menar en ledamot i kommunstyrelsen.
    I skånska Svedala går man ett steg längre med den så kallade Svedalavisionen: begrepp som opposition och majoritet är avskaffade och fasta blockbildningar är förbjudna.
    Problemen Olsson identifierar i denna utveckling är att valhandlingen blir ointressant och betydelselös för väljaren, att avståndet ökar mellan valda och väljare och att politiskt arbete reduceras till tomma ritualer, vilket därmed minskar intresset för politiskt arbete.
    Men jag undrar om inte det grundläggande problemet är ett annat: att kommunpolitiker inte längre uppfattar sin uppgift som att förvalta demokratin; att vara demokratins väktare. De har i stället anammat en vanföreställning om sig själva som kommunens förvaltare.
    Om politikerna väljer att inte förvalta demokratin, kommer emellertid andra aktörer att göra det.
    När vi i dag ser allt fler exempel på demokrati med ett ”e” framför, är det ofta privata företag som har stått för e-demokratiska lösningar. Företaget Votia har infört ”elektroniskt samråd” som en demokratimodell i bland annat Kalix, och Vivarto bistår Umeå universitets studentkår med en direktdemokratisk modell, för att ta två uppmärksammade exempel.
    Och därmed reduceras demokratimodeller till olika affärsideer; demokratiutveckling till affärsutveckling. Lönsammast vinner! Politiker blir upphandlare av demokratiprocesser och förvaltare av deras resultat, i stället för att själva utveckla, forma och vakta demokratin.
    Är de tre kommunala exemplen i Moderna Tiders artikel extremfall, eller tre exempel på en växande trend? Olssons svar är det sistnämnda.
    Om han har rätt sällar också Umeå kommun sig till den döende demokratitrenden.