Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 000729
Vad är ett gott dagsverke? Vad utmärker en lyckad arbetsdag? Går detta över huvud taget att mäta?
Det är frågor som är genuint viktiga i ett samhälle där arbetet fortfarande sätts på piedestal, och som blir särskilt aktuella nu när mångas semester snart är till ända.
Infinner sig känslan av välbefinnande när ett visst antal detaljer monterats, när ett visst antal produkter sålts, när ett visst antal patienter tagits om hand?
Med andra ord, mäts en lyckad arbetsdag i kvantitativa termer?
Eller är ett gott dagsverke uppfyllt när trågaren i bageriet gjort en särskilt bra limpdeg, när ingenjören lyckats lösa ett tekniskt problem, när läraren märker hur en elev plötsligt förstår ett komplicerat sammanhang?
Med andra ord, mäts en lyckad arbetsdag i kvalitativa termer? Ingetdera, menar den franske författaren Jean-Philippe Toussaint i sin senaste roman TV (Bonniers). Huvudpersonen funderar över dessa frågor och kommer fram till följande:
"Det som bäst kunde hjälpa en att bedöma om en arbetsdag varit lyckad eller inte föreföll mig nog vara det sätt på vilket man upplevt tidens flykt under de timmar man arbetat, den förmåga som tiden hade haft att ta på sig arbetsbördan, förenat med den uppenbart motsägelsefulla känslan som den givit av att ha förflutit väldigt fort, på en och samma gång späckad med det utförda arbetet, som fyllde den med mening och fick den att väga tungt av alla erfarenheter som gjorts, och så enastående lätt att man inte ens hade märkt hur fort den flytt sin kos."
Måttet på det goda dagsverket förflyttas från produktionens område till tidens förmåga att ta på sig arbetsbördan hos den enskilda människan.
Ett ytterst tilltalande mått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar