I mörkret är alla män lika

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 000328


Ett tänkbart problem med att tillsätta en man som Jämställdhetsombud (utan att för den skull förringa Claes Borgströms förtjänster) är svårigheten att leva sig in i situationer som endast kvinnor upplever.
   Jag förstår, jag känner med kvinnor som upplever sig utsatta och jag känner enorm upprördhet över att den så kallade Hagamannen i Umeå – för att ta ett aktuellt exempel – sprider sådan skräck att kvinnor inte törs gå ensamma och att de överväger att beväpna sig.
    Men, nota bene, jag kan inte uppleva kvinnors rädsla och utsatthet i detta avseende.
   Jag drar mig till minnes ledarartikeln i nummer tre av nättidskriften ROJ (www.roj.nu). Det är en tidskrift för män – dock miltals från den mansvärld som andra 90-talstidningar för män konstruerar. Så långt från Slitz, Café och Man's Health det går att komma.
   Chefredaktören Rickard Lundberg berättar i ROJ:s ledare att han ofta tar en genväg genom ett skogsparti på sin hemväg och ibland har han hamnat några steg bakom olika ensamma kvinnor. "Varje gång har de nervöst sneglat över axeln och börjat småspringa när de märker att någon är bakom dem. I mörkret är alla män likadana."

ENKELSPÅRIGT – men ytterst vanligt – vore att som man hävda att det är de "onda" männen som misshandlar och våldtar, och att vi "goda" män måste straffa dem.
   Lundberg menar att "när vi (män, min anm) tar avstånd från förövaren och skriker oss hesa efter längre fängelsestraff och tuffare fängelsemiljöer tar vi också avstånd från ett gemensamt ansvar. (...) För att skapa en miljö där kvinnor vågar vistas utan att bli ofredade krävs det att vi inte delar upp oss själva i vi och dem."
   Hon fick mycket mothugg, Margareta Winberg, för hennes försök att få män att ta ett större ansvar för jämställdheten i Sverige – att jämställdhet inte får förbli enbart en fråga för kvinnor.
   Jag finner detta svårt att förstå. Män måste ta ett kollektivt ansvar för att främja ett förhållningssätt till kvinnor som kan minska våldet mot kvinnor – i barnuppfostran, i skolan, på jobbet och framför allt i mäns relation till varandra.
   Att det ansvaret inte tas är ett genomgående problem i all jämställdhetsproblematik.