Hånfull konservatism

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 991028


Vi har begåvats med en ännu en politisk-ideologisk tidskrift, Salt, som nyss utkom med sitt första nummer. Redaktörer är Per-Olof Bolander och Jonas De Geer. Det ideologiska budskapet är konservatism, eller snarare kulturkonservatism, den bestämning redaktörerna använder i ledarartikeln.
   Salt inleds med ett antal osignerade korta artiklar, där konservatismens samtida motståndare häcklas. Målen är förutsägbara: feminism, abort, homosexualitet med mera.
   Genom att kritisera den samtida feminismen, som hävdar att könsroller är sociala konstruktioner som kan förändras, kan konservatismens motsatta budskap levereras: Det verkliga kvinnoförtrycket består i att lösa upp traditionella, naturbestämda könsroller, att hindra kvinnorna från att förbli i hemmen och att tillåta dem att göra karriär i jämlikhet med männen.
   Dessa osignerade artiklar ger en fadd smak i munnen genom det hånfulla uttrycket. Att kalla festivalen Gaypride för ett sodomijippo är ett exempel; såväl homosexuella som de som försöker stödja dessa framställs som onormala. Heterosexualitet inte bara är konservatismens normalitet, utan också den naturliga ordningen. En natur som självfallet enbart konservativa korrekt kan avläsa.
   I en annan av dessa osignerade artiklar försvaras det beslut som skolstyrelsen i den amerikanska delstaten Kansas fattade härförleden; att i skolorna stryka den darwinistiska utvecklingsläran till förmån för den den kristna. Likt den kristna högern i USA "... föredrar vi att en lokalt förankrad kristenhet styr undervisningen i Kansas framför den uppsjö av moderna och postmoderna irrläror som omfattas av de Darwin-dyrkande eliterna".
   Och så fortsätter det också i de signerade artiklarna. Varje artikel, varje essä, varje anmälan innehåller i någon form hyllning till konservatismen. När Åsa Ljungquist anmäler boken Spökbarn av Sue Townsend hävdar hon att abort är ett uttryck för kvinnlig maktfullkomlighet och ondska; en kvinnlig ondska som "... på senare tid inte så mycket förtigits som förväxlats med kvinnlig självständighet och frihet".
   Detta första nummer toppas av en essä av konservatismens grand old man i Sverige: Tage Lindbom. Eller snarare radikalkonservatismens. För Lindbom intar en speciell position. Som radikalkonservativ är han inte ute efter att bevara fundamentala värden, utan han vill återskapa de värden som existerade före modernismens brytning med det traditionella samhället på 1700-talet.
   Modernismen, upplysningen, demokratin, liberalismen, sekulariseringen har skapat dagens sagovärld som enligt Lindbom är "... ett dråpslag mot varje traditionell form av mänsklig gemenskap". Vi måste bryta med det moderna och ta oss tillbaka till ett slags premodernt samhälle, med dess tradition, dess patriarkat och dess underdånighet och skuld inför Gud.
   Tillbaka till – mörkret?