Kultursidan (s 5), Computer Sweden nr 23
------------------------------------------------------------------------
Ända fram till i mitten av 80-talet handlade en allmän datorkunskap främst om hur datorer fungerar i en strikt teknisk mening. Datorn sågs som en räknemaskin, och det upplevdes viktigt att förstå hur datorn utförde sina beräkningar. Nästan lika viktigt ansågs det att kunna instruera datorn att utföra beräkningar. Man talade då om genomskinlighet: att datorkunskap var att kunna "se igenom" datorns yttre.
Därmed avmystifierades datorn, så var tanken. Från den tidpunkt när persondatorn började bli populär kom också en flora av mer lättanvända tillämpningsprogram. Idén om vad som var viktig datorkunskap förändrades också så sakteliga – från hur datorn fungerar till hur man använder de olika tillämpningsprogrammen. Det var hantverksmässig kunskap som skulle förvärvas.
Genomskinlighet betydde då att se hur användare kan få datorn och dess applikationer att fungera som verktyg för att lösa användarens egna problem. Det tekniska blev mindre intressant. Att förstå datorn som räknemaskin innebär att förstå hur datorer löser sina problem – att förstå datorn som verktyg innebär att förstå hur datorer löser mina problem.
I dag ser vi hur simuleringsprogram används alltmer i såväl undervisning som rent yrkesmässigt: att manipulera virtuella objekt i en virtuell miljö. Det kan gälla virtuella kemiska experiment, att laborera med ekonomiska simuleringar och manipulera olika simuleringsprogram som stödjer design- och planeringsprocesser. Sherry Turkle, professor i vetenskapssociologi vid MIT, benämner detta "the culture of simulation" i essän Seeing Through Computers i tidskriften The American Prospect (nr 31/97). Vi är på väg in i en simuleringskultur, där samhällsplanerare och beslutsfattare alltmer förlitar sig på simuleringar i virtuella miljöer, likt simuleringsspelet SimCity.
Den politiska, ekonomiska och sociala världen är så komplex att beslutsfattare måste använda – och lita på! – datormodeller för att förstå de komplexa system som de har att göra med. Att laborera med dessa datormodeller fungerar som en utgångspunkt för olika handlingar, som i sin tur får konsekvenser för samhället.
En sådan kultur kräver en ny form av datorkunskap. I en simuleringskultur blir det viktigt att kunna "läsa" simuleringar. Det vill säga: att kunna tolka och förstå en datorsimulerings inbyggda antaganden och värderingar om den värld och de människor som simuleras. Exakt detta motsvarar begreppet genomskinlighet i en simuleringskultur. Att förstå datorn som simulator skulle kanske kunna formuleras som att förstå hur datorer löser verklighetens problem. Eller kanske att förstå hur datorer löser problemet med verkligheten.
Ta det nämnda datorspelet SimCity och dess mer eller mindre dolda värderingar som exempel. SimCity är ett datorspel som simulerar komplexa samspel mellan olika faktorer som gäller vid planeringen av en stad. Jag försökte med SimCity en gång planera en stad utan tung och smutsig industri, uppbyggd kring kunskap, kultur och kommunikation. Det gick inte alls bra – i SimCity verkar tung industri vara en nödvändig ingrediens för att en stad överhuvudtaget ska existera.
Sherry Turkle gör en annan iakttagelse om SimCity: att skatteökningar för att finansiera allmänna nyttigheter ofelbart leder till upplopp bland medborgarna. Om SimCity skulle användas vid samhällsplanering skulle dess bakomliggande värderingar om det goda samhället påverka planerare att anta en tydlig politisk riktning.
Och det är själva sensmoralen av Turkles artikel. Inga datorsimuleringar – vare sig spel eller "riktiga" simuleringar – kan göras neutrala eller intresselösa. Därför bör en god datorkunskap innefatta att kunna se igenom datorsimuleringars yttre för att kritiskt bedöma bakomliggande antaganden och värderingar. Denna form av datorkunskap benämner hon "läskunnighet i en simuleringskultur" – den kultur i vars meningsväv vi finner embryot till informationssamhället.
I en simuleringskultur framstår det som synnerligen viktigt att en offentlig kritik av informationsteknik – kalla det gärna IT-kritik – utvecklas och bedrivs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar