Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 971121
I EN numera klassisk essä från 1959, De två kulturerna, pekade C P Snow på den klyfta som råder mellan ett naturvetenskapligt och ett humanvetenskapligt betraktelsessätt. Problemet, menade Snow, är främst kommunikativt, men även intellektuellt.
I en artikelserie på Expressens kultursida brevväxlade i somras olika naturvetare och humanister med varandra. Syftet var att utröna om klyftan kvarstod, eller om den har börjat fyllas igen. Och nog kvarstår den, enligt min läsning av denna korrespondens, även om brevskrivarna självfallet är belevade nog att inte försöka nå de mest brännbara frågorna som delar de två kulturerna.
Det gör däremot professorn i sociologi Zygmunt Bauman och professorn i tumörbiologi Georg Klein i senaste numret av Moderna Tider (nr 85 -97). Frågan gäller i vilken utsträckning vetenskapen kan ses som ansvarig för för vissa samhälleliga aktiviteter.
Där hävdar Bauman å ena sidan genom ett flertal exempel att vetenskapsmän försvarade rashygieniska aktiviteter och utvecklade en rasbiologi – "vetenskapen om mänsklig förädling" – där förädlingen bestod i att göra sig av med mänsklighetens "biologiska skräp". Syftet med rashygienen var bättre kontroll över mänskliga individer och över samhällsutvecklingen i stort.
Å andra sidan hävdar Klein att inget av detta gjordes i vetenskapens namn. Naturvetenskapen har aldrig som ambition att kontrollera något, menar Klein, utan endast att beskriva världen utanför oss och inom oss så objektivt som möjligt. Det är alltid andra som tillämpar vetenskapen, men aldrig vetenskapsmän. Och om en vetenskapsman uttrycker tillämpningar av vetenskap gör denne det inte som vetenskapsman utan som en "kamouflerad charlatan", som Klein uttrycker det.
Klein menar att "... vetenskapen inte har någon inneboende etik, utan följer samhällets moraliska regler", att "vetenskapen är varken religion eller ideologi" och att "den vill inte förbättra människan eller världen".
Här framträder inte bara klyftan mellan naturvetenskap och humanvetenskap, utan även en klyfta mellan Georg Klein och C P Snow. Snow skriver i De två kulturerna att "naturvetenskapen har i sitt innersta väsen en moralisk komponent, och nästan alla naturvetare bildar sig egna omdömen i moraliska frågor".
Tendensen från svenskt naturvetenskapligt håll verkar vara att föröka klyftor, snarare än att överbrygga dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar