Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 971112
IBLAND KAN vi läsa på sportsidorna och höra i sportprogram på teve att någon eller några har förnedrats under en idrottsprestation. Förnedringen består vanligtvis i att en person eller ett lag har förlorat med anmärkningsvärt stora siffror.
Naturligtvis är ordet förnedring ett alldeles för starkt ord för den händelse man vill beteckna. Att exempelvis förlora en fotbollsmatch med 6–0 mot ett på papperet sämre lag kan möjligtvis upplevas självkritiskt och kanske pinsamt, men inte förnedrande. Förnedring är allvarligare än så.
Däremot gick det på sportsidorna i Expressen (3/11) att läsa om en tvättäkta förnedring i sportsammanhang. Ett kvinnligt juniorlag i innebandy samlar in pengar till sin idrottsklubb genom att "mannekänga" enbart iförda trosor och behå – och innebandyklubba.
Klubbens ordförande – en man, givetvis – ser inga moraliska betänkligheter med att låta 15–17-åriga tjejer inför publik visa upp sig i push-upbehå och spetstrosor för att få möjlighet fortsätta spela innebandy. "Ingen blev tvingad" och "jag såg inte mer nakenhet här än jag gör på badstranden", är några kuriösa uttalanden från klubbens ordförande.
Hur är en sådan naivitet och cynism möjlig? Inte tror väl någon att denne idrottsledare skulle låta 15-åriga idrottsgrabbar samla in pengar genom att posera i tangakalsonger för pengar? Vad blir nästa steg för att samla in pengar till kvinnligt idrottsutövande? Att tjejlaget ska vara lite extra trevliga mot sponsorerna? Helt frivilligt, självklart, naturligtvis – passar det inte går det ju att syssla med någon annan sport eller att spela med andra klubblag.
En logisk slutsats är att höja de offentliga bidragen till kvinnoidrotten så att unga tjejer slipper förnedras på detta vis av sina idrottsledare. En självklar slutsats är att ge varje kvinnoförnedrande idrottsledare sparken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar