Varning för pojkstyre

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 960422


TILL DET ursprungligen grekiska efterledet -krati, som betyder välde, har vi satt en del olika förled för att fånga olika tänkbara styrelseskick i ett samhälle. Det vanligaste är demokrati; folkvälde, där makten utgår från folket.
    Men också aristokrati; fåtalsvälde, där fåtalet bestäms av adlig börd, plutokrati; rikedomsvälde, där inkomst och förmögenhet utgör villkor för rösträtt och valbarhet, och teknokrati; tekniskt expertvälde.
    I den nya kulturtidskriften Barbar (nr 3 1996) ges ännu ett förled till begreppet -krati, nämligen infantokrati; pojkstyre, där det pojkaktiga tänkandet styr.
    I en artikel hävdas det att datorerna (och även annan kommunikationsteknik) drar in oss människor i en allt vanvettigare jakt på snabbhet. Att ha en snabb dator och en snabb förbindelse på nätet betyder allt. Vi byter datorer endast för att inte vara sämre (läs: ha långsammare dator) än kamraten eller kollegan. Det är hastighet grabbar mäter i dag, inte storlek.
    Det krävs, märkligt nog, ett visst mått av integritet och vuxenhet att våga säga att min dator går tillräckligt snabbt.
    Snabbhetssträvan är ett vanligt drag hos barn (särskilt hos bortskämda dito), och i datorsammanhang är denna processorstress ett uttryck för en infantil pojkrumskultur som håller på att överföras till vuxna beslutsfattare i samhället. "Jag vill ha det nu", är infantokratins signum.
    Det ligger en hel del i den provokationen. Det går emellertid att göra ytterligare associationer till begreppet infantokrati. Göran Persson uttryckte i ett tal strax innan han utnämndes till statsminister, att han i sitt politiska arbete minsann inte skulle böja sig för de "tjugofemåriga slynglar" som utgör aktörerna på penning- och valutamarknaden.
    När politiker – och även vi andra – med spänning inväntar marknadens reaktion (går räntan upp eller ned? Kommer kronkursen att falla eller stiga?) efter ett riksdagsbeslut om besparingsåtgärder, är det ett antal penningmäklare ˇ alltid framställda som unga män ˇ som utgör väldet.
    Att höra en tjugofemårig grabb säga att räntan gick upp därför att det senaste försöket att demontera svensk välfärd inte var tillräckligt kraftfullt, är också ett uttryck för infantokrati.
    Men frågan är om förledet i infantokrati – infantil – ska beteckna de som styr via IT-området och penningmarknaden, eller om det ska beteckna vi andra som låter oss styras.