Akademiker kunde gott och väl minska sitt flygande

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 190826

Av Sveriges cirka 50 högskolor och universitet har 36 anslutit sig till Klimatramverket. Det är en frivillig sammanslutning som syftar till att implementera klimatstrategier för att minska klimatpåverkan från främst koldioxid i atmosfären. Initiativet kommer från lärosätena själva.
       Lärosätena ska dels genom forskning, utbildning och samverkan bidra med kunskap om klimatpåverkan och hur denna kan reduceras, dels själva reducera sin klimatpåverkan. Tretton områden preciseras: Mat/servering, pendlingsresor, energianvändning i byggnader, avfallshantering, upphandling av varor och tjänster med mera.
        Liksom tjänsteresor. För högskolor och universitet är flygresor, särskilt långa flygresor, den största källan till utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser.
        Samtidigt är detta det område lärosätena ser som den främsta utmaningen att hantera, eftersom ”minskat resande kan stå i konflikt med internationell meritering för forskare, och eftersom sektorn arbetar aktivt för att öka internationalisering och samverkan” (Klimatramverket – vägledning, 2019).

Frågan är hur stor den utmaningen är. Vad vet vi från forskning om flygresandets betydelse för forskares meritering? Inte mycket, enligt en forskarkvartett vid British Columbia, som har publicerat en studie i tidskriften Journal of Cleaner Production (2019). De menar att det inte finns någon vetenskaplig studie som utvärderar flygresandets betydelse för akademisk framgång.
        Denna kvartett har studerat mer än 700 akademiker som reser i tjänsten för att utröna vilken betydelse flygresandet har för deras karriärer. Forskarna finner att ju längre tid akademiker har varit verksamma, desto mer flyger de. Vilket inte låter så märkligt.
        Däremot finner forskarna ingen relation alls mellan mängden flygresor och akademikernas produktivitet (som mäts i vetenskapliga publiceringar). Antalet flygresor till konferenser och liknande sammankomster betyder inget för deras forskningsmeritering.
        I artikelns slutsatser framhålls bland annat att akademiker gott och väl kan minska sitt flygande utan att behöva göra några karriärmässiga uppoffringar och därmed kan de utgöra förebilder i samhället.

Utifrån denna studie borde inte de svenska lärosätena i Klimatramverket uppfatta så stor konflikt mellan att reducera flygandet och forskares meritering.
        Det går alldeles utmärkt att skapa incitament – som exempelvis krav på CO2-redovisning, kräva explicita motiveringar av flygresor och/eller interna flygskatter etc – för att minska lärosätenas klimatavtryck.
        Som en avslutande påminnelse: En av historiens mest kända filosofer, Immanuel Kant, lämnade aldrig Königsberg. Och hans karriär var ju lysande.