Kultursidan Västerbottens-Kuriren 151027
Vanligtvis söker människan optimera sig eller sina prestationer inför ett test eller ett prov eller en granskning. Det är sällan som människan medvetet försöker sänka sin förmåga att prestera vid tester eller prov. Den som inte vill optimera sin prestation på ett prov, brukar avstå provet.
Det mest uppenbara exemplet är idrott. Självfallet ser varje idrottare till att toppa formen till stora mästerskap eller tävlingar, så att den egna prestationen optimeras. Själva tävlingen har upprättade regelverk inom vilka gränser optimeringen får förekomma.
Andra exempel är när vi söker arbete. Vad de flesta gör är att optimera bilden av sig själv, så att man framstår som den mest lämpade för ett visst arbete. Eller när vi löneförhandlar; vi vill optimera den bild av oss som ger den bästa löneutvecklingen.
Vi kunde nyligen läsa att Umeå universitet har klättrat i en prestigefylld internationell rankning över världens universitet. Det är självfallet glädjande. Vad Umeå universitet och andra universitet som klättrar i rankningslistor gör för att klättra, är att försöka optimera sin verksamhet i förhållande till det regelverk som bestämmer vad som mäts i ett rankningssystem. I detta fall forskningspublicering och citeringar.
Varje år deklarerar vi våra ekonomiska verksamheter, så att skattemyndigheten får ett underlag för sin taxering. Det innebär i flera avseenden att optimera sin ekonomiska verksamhet så att skatteuttaget blir så gynnsamt som möjligt för den enskilde, men inom ramen för existerande regelverk för taxering.
Men inte bara människor försöker optimera sina prestationer inför prov och tester; självfallet gäller detta även våra maskiner.
Googles sökmotor är ett mycket typiskt exempel. Googles sökmotoralgoritmer avgör i vilken ordning svaren listas när vi söker med Googles sökmotor, genom att lagra och analysera våra sökningar. Eftersom det är viktigt att hamna högt i träfflistan, försöker många företag, organisationer och privatpersoner optimera sina webbplatser så att de hamnar högt i träfflistan vid sökningar och därmed synliggörs bättre.
Frågan för denna essä är inte om vi är på väg mot en optimeringskultur, eftersom optimering är en företeelse lika gammal som människan. Frågan är snarare hur tillåtande vi är att datorer och datorstyrda maskiner optimerar sina prestationer.
Ett aktuellt skäl till att formulera frågan på detta sätt är den uppmärksamhet Volkswagen har fått för de utsläppstester som uppvisat olika resultat. På en teknisk detaljnivå är det knappast klarlagt vad och hur Volkswagen har gjort för att optimera testade bilars utsläpp, men i stora drag vet vi.
Volkswagen har med olika typer av sensorer, kopplade till den testade bilens dator, känt av vilken situation bilen befinner sig i. Om sensorerna känner att bilen står inför ett avgastest i ett testlaboratorium, är bilens dator programmerad så att bilmotorn optimerar sin prestanda i förhållande till vad testet mäter.
En av de viktigaste parametrarna var motorernas utsläpp av kväveoxid. Det innebär att när bilens dator känner av testsituationen, optimerar datorn motorstyrningen så att utsläpp av kväveoxid optimeras, det vill säga blir så litet som möjligt.
När så forskare testade Volkswagens bilar utanför testsituationen, på vanlig landsvägskörning, visade utsläppen av kväveoxid betydligt högre värden än testerna. Det berodde på att bilarnas datorer inte kände igen någon testsituation och ställde därför inte om motorstyrningen till att optimera utsläpp av kväveoxider.
Landsvägskörning är en situation där andra parametrar ska optimeras, som exempelvis kraftöverföring, acceleration och liknande.
Nu anklagas Samsung för något liknande: När dess teveapparater testas i laboratoriemiljö optimeras ljusstyrkan, så att elförbrukningen blir så låg som möjligt. En europeisk forskargrupp har gjort ett test, liknande det som gjordes på VW-bilar, där de hävdar att elförbrukningen är betydligt högre vid vanlig användning av teven. Det ska dock sägas att Samsung har kraftfullt motsatt sig anklagelserna.
Händelsen med Volkswagens avgastest ovan är ett lysande exempel på hur vi bygger in situationsanpassad optimering i våra datorer och datorstyrda maskiner. Vi kan kalla detta anpassningsoptimering. Ju bättre datorerna blir på att avläsa sin omvärld med ständigt utökade sensoriska förmågor, på att avgöra vilka situationer datorerna befinner sig i, desto optimalare kommer datorernas prestationer att bli i förhållande till situationerna.
Varför skulle inte datorer optimera sin prestanda utifrån rådande situation?
På systemnivå kan vi föreställa oss många datorstyrda system, där detta är högst önskvärt. Jag föreställer mig att eldistribution styrs av datorer som känner av från vilka energikällor det är mest optimalt att distribuera elektricitet.
På individnivå ser vi början på anpassningsoptimering som styrs av våra mobiltelefoner. En grupp spanska forskare har utvecklat en mobilapp som känner av när dess användare är uttråkade och börjar då aktivt rekommendera olika typer av aktiviteter, som exempelvis ta del av information på nätet, läsa meddelanden, kolla sociala medier och annat.
Man anpassar mobiltelefonens användning till individens känslotillstånd, för att optimera tråkighetens och ledans motsats.
Volkswagenexemplet belyser även vad vi kan benämna empirisk närsynthet. Med det menar jag att vi har lätt för att rasa över ett enskilt exempel, men svårare att uppfatta de strukturer eller den samhällsutveckling exemplet är en del av.
Att Volkswagen och andra som tillverkar datorstyrda maskiner bygger in någon form av anpassningsoptimering borde inte förvåna oss. Särskilt inte mot bakgrund av den optimeringskultur som människan omhuldat länge, och som nu i allt högre takt implementeras i datorer.
Problemet med Volkswagens optimeringsstrategi är således inte anpassningsoptimeringen i sig. Problemet är avsaknad av transparens i hur optimeringen genomförs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar