Kultursidan Västerbottens-Kuriren 121020
När Mo Yan fick Nobelpriset handlade närmast alla efterföljande kommentarer om politik, trots att priset handlar om litterära kvaliteter. Det är inte så märkligt, av två skäl. Det första är att knappast någon har läst Mo Yan, vilket gör det litterära samtalet svårare.
Det andra är att Nobelpriset i litteratur ofta har tolkats politiskt, trots Akademiens ständiga invändningar mot sådana tolkningar.
Det är dock rimligt att politisera en författare som förhåller sig så pass nära en förtryckande makt som Mo Yan gör. Alla författare från diktaturländer behöver naturligtvis inte vara dissidenter i exil, men med ett medlemskap i enpartistatens parti svänger pendeln för långt.
Själv ser jag ändå fram emot att Mo Yans litterära kvaliteter kommer i centrum för samtalet, när förlaget väl lyckas distribuera mot efterfrågan.
När däremot E L James säljer mer än 40 miljoner exemplar av 50 nyanser av honom (och läses kanske av det dubbla eller mer) kommenteras inte bokens politik i någon särskild utsträckning, utan enbart dess frånvaro av litterära kvaliteter – samt självfallet inslagen av BDSM-sex och vaniljsex.
Det är synd, för den borde politiseras. Boken appellerar både till stereotypen av den unga kvinnan som drömmer om en snygg, muskulös, omhändertagande och sträng fadersgestalt, och till stereotypen av den medelålders mannen som drömmer om en ung oskuld att äga, fostra och inviga i sexuella mysterier.
Vilken påverkan kan en bok som vill flytta tillbaka könsrollerna ett halvt sekel ha på de minst 40 miljoner människorna som läser den? Vilken backlash innebär en sådan bok på jämställdhetssträvanden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar