När integritetsanalys och kritiskt tänkande saknas

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 120927

Om psykologiska tester av människors arbetsförmåga har jag inte någon särskild detaljkunskap, men ärendet kring Umeå kommuns hantering av konsultföretaget Personalpartners personlighetstester handlar än mer om integritet och kritiskt tänkande. Vilket ligger mig varmt om hjärtat.
        Eftersom enkäterna syftar till att undersöka enskilda personer, föreligger ingen anonymitet. Därför är det särskilt viktigt att värna undersökningspersonernas integritet. Två faktorer är av yttersta betydelse:
        a) Att frågorna som ställs i enkäten svarar mot ett tydlig angivet och adekvat syfte så att de framstår som relevanta.
        b) Att man är synnerligen försiktig när frågor ställs som kan utgöra känsliga personuppgifter, som exempelvis hälsotillstånd, sexualliv, politiska åsikter och religionstillhörighet.
        Utifrån VK:s rapportering uppvisar Umeå kommun låg förståelse för integritetsfrågor i detta ärende. Kommunen verkar inte heller hålla det kritiska tänkandet särskilt högt i sitt personalarbete. Min favoritdefinition av kritiskt tänkande hämtar jag från en avhandling i filosofi av Jan Willner: Kritisk granskning (Thales, 1986, sid 3) där tre områden beskrivs:

”Det första är då det gäller intellektuella benägenheter som manifesteras i att man själv försöker ta reda på hur saker egentligen förhåller sig; motsatsen är en benägenhet att passivt acceptera påverkan.
        Det andra är då det handlar om beredskapen att ompröva och att söka alternativ; sådan beredskap saknas hos dogmatiker och auktoritetsberoende.
        Det tredje området är vid nyttjandet av metoder som gör det möjligt att underkänna svaga påståenden och resonemang; här är godtrogenhet parad med okunnighet motsatsen.”

När personalchefen säger att hen ”… kan själv inte bedöma om de testerna håller hög kvalitet”, utan måste ”lita på att det företag vi anlitar använder seriösa metoder”, brister man i det första och sista området i citatet ovan: passiv acceptans och godtrogenhet. Man hade självfallet kunnat ta reda på om detta är ett adekvat sätt att bedöma arbetsförmåga.
        När personaldirektören för Umeå kommun hävdar att man ”… omedelbart avbryter arbetsförmågebedömningarna” med argumentet att ”vi ska inte göra saker som väcker anstöt”, antyder detta i förstone att man har beredskap att ompröva sina beslut.
        Men snarare visar detta att trots facklig kritik har inte någon kritisk granskning av Personalpartners undersökning överhuvudtaget genomförts; för att omprövning skulle ha utgjort en del av ett kritiskt tänkande, skulle den gjorts långt innan media nystar i saken.
        Om kommunen gjort en integritetsanalys och tillämpat ett kritiskt tänkande, skulle kommunen inte ha ens påbörjat dessa personlighetstester.