”Vad är det för dinosaurier som gör sig breda på Göteborgs universitet, min gamla arbetsplats?”, twittrade Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idéhistoria för någon vecka sedan. En sådan tweet väcker naturligtvis intresse.
Liedmans fråga utgår från en färsk rapport från Göteborgs universitet med titeln Jämställda fakulteter. Där har två av universitetets fakulteter undersökts med avseende på arbetsfördelning och normer med utgångspunkt i genus och jämställdhet. En del av rapporten är en ren kartläggning av faktiska förhållanden, medan den andra delen är en intervjustudie med 93 deltagande doktorander, adjunkter, lektorer, professorer och administrativ personal.
Det som fick Liedman att ta till brösttoner som ”dinosaurier” kommer från intervjuerna. Där undersöker rapportförfattarna normer kring genus, jämställdhet och olika förutsättningar för personer med olika kön att göra akademiska karriärer.
Intervjuerna ger en idealbild av den akademiske läraren och forskaren som en människa som arbetar långt mer än 40 timmar per vecka och som ger arbetet total uppmärksamhet. Denna idealbild förutsätts doktorander och övriga anpassa sig till.
Bland de i studien som står inför att välja en karriär inom akademin, uppger flera att de är tveksamma, eftersom de inte ser någon möjlighet till ett jämställt familjeliv – eller ett privatliv överhuvudtaget – om de måste anpassa sig till akademins idealbild.
Särskilt svårt har kvinnor med denna anpassning. Och forskarna högt i hierarkin bekräftar hellre kvinnors svårigheter än att ifrågasätta den idealbild de själva bidrar till att skapa. Även rent konkret: När forskningsledare ska välja deltagare till forskningsprojekt, uppvisar de tveksamheter att välja kvinnor med barn, eftersom de antas frånvara mer än män i samma situation.
Det som föranleder dinosaurieepitetet är dock de närmast biologistiska förklaringsmodeller som vissa intervjupersoner anför som skäl till att kvinnor inte klättrar i akademins hierarkier i samma takt som män.
”Män är mer tävlingsinriktade och det är nog inte kvinnor”, säger en person som belägg för att kvinnor inte passar in lika bra i akademin. ”Kvinnor är duktiga på att hålla ordning och då passar administrationen bra”, menar en annan som argument för att kvinnor passar bäst med administrativa sysslor, som är lågt värderade i akademins hierarki.
Det mest anmärkningsvärda är emellertid följande citat av en manlig professor, som avser att belysa varför enligt hans mening inte kvinnor gör akademisk karriär i samma utsträckning som män:
”Flickor tappar så mycket fart i tonåren. Runt tretton händer det något som gör att de inte längre kan fokusera på det slags abstrakt tänkande och analys som är grunder för det som vi ägnar oss åt. Det är hormonerna som ställer till det. Det går överhuvudtaget inte att prata med flickor under den här tiden. Runt arton års ålder börjar de komma tillbaka, men då har de ju tappat så mycket att de aldrig riktigt kommer i kapp killarna.”Det finns fler citat än som får plats här som understryker hur grumliga normer om kvinnors förmågor legitimerar mäns överordning i akademin. Denna undersökning säger naturligtvis inget om värderingar och normer kring genus på andra lärosäten, utan enbart på Göteborgs universitet.
Samtidigt vore det en osannolik tanke att universitetet i Göteborg skulle vara så extremt apart och unikt att inte liknande värderingar kan återfinnas på andra lärosäten.
Därför bör den läsas av alla som har någon anknytning till högre utbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar