Det är högst sannolikt att läsning av e-böcker i Sverige kommer att öka i liknande takt som sker i USA. Vi ser redan en viss ökning av efterfrågan av e-böcker på biblioteken, vars kostnad för att distribuera en kopia på en digital fil är 20 kronor. Den kostnaden innebär en sådan påfrestning för bibliotekens budget att vissa bibliotek har tvingats införa begränsningar för hur många gånger en e-bok tillåts kopieras.
Nu vill Författarförbundet ytterligare begränsa tillgången till e-böcker på biblioteken. I en debattartikel i SvD (14/1) säger man å ena sidan att ”Utlåning av e-böcker kan innebära nya fantastiska möjligheter!”. Å andra sidan säger man att kopiering av e-böcker på biblioteken måste ske under exakt samma villkor som fysiska böcker.
”Varje [fysisk] bok kan bara lånas ut en gång i taget. (…) E-böcker måste behandlas på samma sätt. En bok ett lån.” I samma andetag säger man i debattartikeln att detta är en tidsenlig och väl fungerande modell.
Det är ett häpnadsväckande förslag och uttalande. Författarförbundet tycks inget ha lärt från musik- och filmbranschen som under ett decennium har brottats med frågan om hur digital kultur ska distribueras när distributionstekniken finns i medborgarnas ägo.
Författarförbundets ”tidsenliga” modell är helt analog med luddismen; att blint säga nej till tekniska framsteg där det enda skälet är att bibehålla en gammal teknisk modell. Varför inte sätta böcker med blytyper i stället för avancerade texteditorer? Varför alls trycka böcker i stället för att skriva dem för hand? Varför alls använda papper när vi kan skriva böcker på pergament? Varför alls skriva med penna när vi kan rista runstenar?
Självklart ska vi inte heller blint anamma vilken ny teknik som helst. Men om biblioteken skulle införa de begränsningar kring e-böcker som Författarförbundet föreslår, vet vi vad som kommer att ske, av erfarenhet från andra branscher som producerar digital kultur. E-bokläsarna vänder sig till andra bibliotek som saknar dessa begränsningar: The Pirate Bay och andra fildelningssajter.
Varför inte hellre bejaka e-bokläsandet och undersöka dess sociala potential? Det människor betalar för på Spotify är inte musiken i sig – den finns att tillgå på annat sätt – utan möjligheten till ett socialt lyssnande. Att dela musiklistor med andra, att tipsa om bra musik, glömd musik, ny musik är hela poängen med Spotify.
Samma sociala potential finns naturligtvis i läsandet av e-böcker. Genom att skapa ett gemensamt läsande på internet, kan bokens ställning i kulturväven utvecklas ytterligare som referenspunkt för ett gemensamt, offentligt samtal.
Författarförbundets förslag försvårar en sådan gynnsam utveckling. Det är häpnadsväckande och dessutom kontraproduktivt gentemot de författare som förbundet representerar.
Författarens primära önskan är att bli läst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar