Märkligheter i fildelningsdomen

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 051028 (Lix=52)

Sveriges första fildelningsdom föll i Västerås häromdagen och kommenteras på alla nyhetssidor. Den som vill läsa mer intrikat kritik kring denna händelse, bör emellertid söka sig till bloggsfären.
     Att domen är grumlig beträffande bevisvärderingen är en sak – att den ena partens intresseorganisation bistår rättsväsendet med bevismaterial som är enormt enkel att manipulera är häpnadsväckande.
     Jag sätter ihop en skärmdump med ditt namn och ip-adress, som ”bevisar” att du har spridit upphovsrättsskyddat material på ett par minuter.
     Men bortsett från bevisvärderingen finns även andra aspekter som gör ärendet märkligt.
     Oscar Swarts resonerar i sin blogg Texplorer om det märkliga i att Antipiratbyrån valde just den svenska filmen Hip Hip Hora som galjonsfigur för en skärpt upphovsrättslag.
     Hip Hip Hora är i allt väsentligt en ungdomspolitisk film som anses så viktig att många vill att filmen ska ses av så många som möjligt. Myndigheten för skolutveckling och Svenska Filminstitutet erbjuder skolor att visa filmen utan att behöva betala filmhyra. Under hösten 2004 hade filmen visats mer än 400 gånger i minst 100 kommuner (enligt SF:s resultatredovisning 2004).
     Filmen har också överlämnats i DVD-format som gåva till AV-centraler i landet, så att skolorna ännu lättare ska kunna visa filmen för högstadieelever. Om nu den 28-årige Västeråsbon har spridit filmen på nätet (själv nekar han till detta), har han ju agerat helt i enlighet med filmbolagets intentioner.
     Ett annat spår att fundera över i domen mot 28-åringen är påföljden. I dagar som dessa, där HD nyligen fastställde strafftiden till 1,5 år för den rattfulle föraren som vållade två personers död i Flurkmark utanför Umeå, ligger det nära till hands att jämföra påföljden med andra brott.
     När en s-politiker i Uddevalla i våras fälldes för urkundsförfalskning och bedrägeri mot Försäkringskassan motsvarande 100 000 kr, blev påföljden för denne toppolitiker 80 dagsböter om 130 kr. För fildelaren blev straffet 80 dagsböter om 200 kr.
     Att förvara en film på sin hårddisk som andra kan komma åt, utan någon ekonomisk vinning, anses alltså ur påföljdssynpunkt vara lika grovt som att blåsa Försäkringskassan på hundratusen till egen ficka.
     Jag tillhör dem som självklart värnar ett upphovsrättsskydd för immateriella produkter – men upphovsrättslag som inte blundar för Internets existens. Men det är just därför jag kan bli lite upprörd när jag läser tingsrättens formulering i fildelningsdomen.
     ”Att göra en film tillgänglig för allmänheten på Internet får stora konsekvenser för filmindustrin. (…) Detta talar för att man bör se allvarligt på dessa brott”, skriver tingsrätten i domskälet.
     Men var det inte de som skapar musik och film den skärpta upphovsrättslagen skulle skydda, så att de kan leva på sitt skapande?