Kriget på nätet trappas upp

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050316

Det virtuella kriget mellan Antipiratbyråns upphovsrättsfanatiker och Internets fildelningsfanatiker trappas upp. Inte alla, men många fildelare är ideologiskt övertygade aktivister för en förändrad syn på upphovsrätten i den digitala eran.
     Nu har Antipiratbyråns hemsida hackats av organisationen Unga Arga Hackare, där de avslöjar den svenske infiltratör Antipiratbyrån avlönat i flera år för att kunna namnge de riktigt stora fildelarna på nätet. Rena spionthrillern.
     Antipiratbyrån understöds också av regeringen och EU. En ny lag träder sannolikt i kraft till sommaren som förbjuder kopiering av film och musik på nätet för eget bruk. Därmed försvinner en grundbult i svensk och internationell upphovsrättslagstiftning: fair use, som amerikanerna säger. Att kopiera för eget bruk, kallar vi det.
     Jag är övertygad om att fildelningskulturen finner motåtgärder. När Napster förbjöds skapades andra fildelningsprogram, som bygger på helt annan teknik. En tänkbar motåtgärd till den nya kopieringslagen är kryptering, så att ingen ser vad filerna som byts innehåller.
     Ställningskrig kring ny teknik är dock inte nytt.
     När det första världsomspännande kommunikationsnätet – telegrafen – skapades på 1800-talet, var det till en början förbjudet för andra än myndigheter att skicka meddelanden i kodad form. Men folk fann olika sätt skapa chiffer som inte såg ut som chiffer, för att dölja att meddelanden var kodade.
     Efter ett par decennier, 1865, insåg man att det inte gick att hindra, så man tillät kodade meddelanden. Ett skäl var att hindra privatpersoners och företags hemligheter att läcka ut via telegrafisterna.
     Det mest framträdande skälet var emellertid att det blev billigare att skicka telegram som komprimerats med kod, eftersom priset bestämdes av antalet ord. Så man skapade märkliga, långa ord med stort informationsinnehåll.
     Telegrafbolagen svarade med förbud mot långa ord; ord som var längre än fem bokstäver ansågs vara kodade och belades med en högre avgift. Användarna skapade då effektivare koder. Telegrafbolagen svarade 1885 med att kodord fick inte vara längre än tio bokstäver. Användarna blev ännu effektivare. Telegrafbolagen svarade med att höja avgiften för alla ord som inte ingick i bolagens officiella telegramvokabulär.
     Scenariot känns igen. Likheterna mellan telegrafins reglering i dess barndom och Internets reglering i dess barndom är stora. Men också skillnaderna.
     Dagens fildelare har en kunskap och förmåga att förändra tekniken, eller produktionsmedlen som Marx skulle ha sagt, som 1800-talets telegrafanvändare inte hade.