Tillbaka till stenåldern

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030227

Lars Wilsson
Välfärdens ohälsa
Medikament förlag

Å ena sidan är svenskarna ett av världens friskaste folk. Medellivslängden är en av de högsta i världen, vilket brukar framhållas som det viktigaste kriteriet på att vi trots höga sjukskrivningstal är friska.

Å andra sidan bidrar sjukvårdstekniska framsteg till att även människor med viss grad av ohälsa kan leva länge. Frågan är om medellivslängd är ett relevant mått på ett folks hälsa.

Frågan väcks vid läsningen av Välfärdens ohälsa av biologen Lars Wilsson (Medikament förlag). Välfärdens sjukdomar – som går under benämningen det metabola syndromet – är bekanta: fetma med dess följdsjukdomar, diabetes, allergier, högt blodtryck, hjärtkärlsjukdomar.

Wilsson pekar på vår mathållning som det stora problemet. Det är när människan blir ”fröätare” som det metabola syndromet börjar uppträda. När vår kost övergick från en diet från tiden människan var jägare-samlare, till den jordbruks- och industrikultur där olika sädesslag, potatis, polerat ris och raffinerat socker blev en stor del i vår diet.

Och där är vi nu. Wilsson föreslår att vi går tillbaka till en stenåldersdiet som består av kött, fisk, grönsaker och frukt. Inte för att hålla undan för fettet – tvärtom bör vi äta mer animaliskt fett till förmån för snabba kolhydrater för att motverka fetma.

Argumenten hämtar han främst från biologin, som visar vilka viktiga näringsämnen som en stenåldersdiet tillhandahåller, men även från antropologin, som visar hur vissa ursprungsfolk med en stenåldersdiet inte uppvisar västvärldens välfärdssjukdomar.

Välfärdens ohälsa är en skamlös hyllning till köttätandet i en tid när allt fler röster höjs – från veganerrörelser, djurrättsorganisationer med flera – om problemet med människans köttkonsumtion.

”Låt oss hoppas att den vetenskapliga utvecklingen kan rädda den västerländska kulturen från undergång”, skriver Wilsson. Det är dock en förenkling att tro att våra matvanor endast hänger samman med vår kunskap om biologi och näringslära.

Vegan- och djurrättsrörelserna har förtjänstfullt visat att mathållning är minst lika mycket en fråga om etik och politik. Därför framstår en bok som syftar till att föreslå en annorlunda matkultur utan hänsyn till matens etik och politik, som väl så avgränsad, för att inte säga enkelspårig.

Det förvånar en aning. Det hindrar dock inte att Välfärdens ohälsa ger upphov till vissa tankeställare. Och att en blodig biff känns nyttigare än tidigare.