Om diversifierade universitet

Kaj Sköldberg
Miriam Salzer-Mörling
Över tidens gränser
Visioner och fragment i det akademiska livet
Carlssons

”Universiteten håller kanske på att vinna hela världen, men att förlora sin själ (…) Annorlunda uttryckt håller de kanske på att lyckas till döds.”
     Så lyder essensen i den senaste boken av granskning och kritik av högre utbildning. Över tidens gränser (Carlssons) är skriven av två forskare i företagsekonomi med organisationskultur och -filosofi som specialområden: Kaj Sköldberg och Miriam Salzer-Mörling.
     Det är en mycket förtjänstfull bok. Den vill inympa ett krismedvetande över de senaste decenniernas utveckling av universiteten och mana till förändring.
     Visioner och fragment anges i undertiteln som bokens bärande delar. Visst, men den största förtjänsten är historieskrivningen och de internationella utblickarna. Universitetets tillblivelse och ideal i Bologna och Paris på 1200-talet över svenska universitets uppkomst i mitten av seklet, den humboldtska visionen om universitetets roll i 1800-talets Tyskland, för att landa i nutidshistorien.
     Det centrala i krisen sker i universitetets omvandling från elituniversitet till massuniversitet. Men nej, det är inte en kritik mot att fler människor får tillgång till högre utbildning, utan krisen består i hur universiteten organiseras under denna tillväxtprocess. Främst avses det politiska inflytandet i organiserandet.
     Grundproblemet i de senaste decenniernas reformer av universiteten är, enligt författarna, dels den instrumentella synen på kunskap, dels universitetens homogenisering.
     Problemen inleds med 1977 års reform, där universiteten förvandlades till nyttomaximerande yrkesskolor, med likriktning och central planering av grundutbildningen som huvudingredienser.
     Med 1993 års reform, under Per Unckels ledning, sker en viss uppluckring av planeringstänkandet och en form av mångfald införs inom såväl forskning som utbildning. Linjesystemet skrotades och ett flertal forskningsstiftelser inrättades.
     Men grundinställningen är den samma: en instrumentell syn på universiteten. Högre utbildning ses som medel för att uppnå något annat, inte något mål i sig. Om den socialdemokratiska politiken såg högre utbildning som medel för offentlig sektor, såg den borgerliga politiken på 90-talet högre utbildning som medel för näringslivets behov.
     Sedan fortsatte problemen och nya tillkom under ledning av Carl Tham, men har mjukats upp en aning under Thomas Östros ministär.
     Författarna håller minsann inte inne med kritiken mot 90-talets olika politiska reformer och beslut rörande högre utbildning, vilket gör detta avsnitt till en läsvärd nutidshistorik. ”Gör så lite som möjligt”, är författarnas avslutande råd till dagens högskolepolitiker.
     Ordet fragment i undertiteln avser två saker. Fragment är korta avsnitt där främst den ene författaren, Kaj Sköldberg, berättar personligt om sina upplevelser av att arbeta med undervisning och forskning, först vid Umeå universitet, sedermera vid Stockholms universitet.
     Tanken med fragmenten är att ge läsaren inlevelse i universitetskulturen, men de saknar ofta koppling till övriga avsnitt och blir ibland excesser i Sköldbergs egen präktighet.
     Fragment är också en del av författarnas vision om framtidens universitet.
     Universitetets framtid står inte att finna i återupprättandet av ett elitistiskt elfenbenstorn, men inte heller i dagens kursfabriker, där massutbildning av studenter sker på löpande band, där en affärsmässig kultur styr och där externa intressenter får allt större kontroll över forskningens innehåll.
     Universitetet bör ses som arenor för kunskapsbildning - inte fabriker för kunskapsöverföring. Som sådana ska de vara universella, men diversifierade.
     Det universella diversitetet skapas genom mångfald. Mångfald av forskningsfinansiärer, olika ägandeformer av lärosäten, differentierat antagningssystem, en indelning av den högre utbildningen i flera nivåer. Förslagen att öka mångfalden är flera, och inbjuder till ifrågasättande och diskussion.
     Diskussioner om universitetets vision, roll och kris hålls vanligtvis inom lärar- och forskarkollektivet. Mindre vanligt är att studenterna inbjuds till dessa diskussioner. Det är olyckligt och kan skapa onödiga mål- och värdekonflikter.
     Med denna bok på en inledande universitetskurs skulle också studenter få förståelse för universitetets kris: att en låg undervisningsvolym och stora studentgrupper inte enbart är uttryck för universitetens låga resurstilldelning, utan något betydligt djupare.