Nätfönster mot nya identiteter

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 990909


Manuel Castells
The Information Age: Economy, Society and Culture
Volume 2: The Power of Identity
Blackwell

Det första bandet handlar om det framväxande nätverkssamhället och den teknik som möjliggör det. Det andra bandet – Identitetens makt – av den spanske sociologen Manuel Castells handlar om betydelsen av nya sociala rörelser i denna samhällsförändring.
   Framväxten av nätverkssamhället ställer frågan om hur identiteter skapas under denna period och vilka nya former av social förändring som blir konsekvenserna. Identitet är ett av samhällets fundament, menar Castells; källan till mening för våra handlingar.
   Castells fokuserar inte identitetsskapande processer på individnivå, utan kollektiva sådana. I sin analys av dessa sociala rörelser försöker han förstå dem inifrån dem själva, vilket leder till ingående beskrivningar. En distinktion mellan tre olika former av identitetsskapande inramar hans samhällsanalys.
   Motståndsidentitet är en: Människor som formar ett kollektivt motstånd mot olika former av förtryck. Det är människor som är eller upplever sig vara nedvärderade eller stigmatiserade av samhällets dominerande institutioner. Förtrycket definieras ofta av historiska, geografiska eller biologiska faktorer, vilka sätter gränserna för motståndet. Etnisk nationalism, religiös fundamentalism och territoriella gemenskaper är typiska exempel.
   Castells tittar närmare på tre mostståndsidentiteter: Först Zapatisterna i Mexiko, som kämpar mot regimens förtryck av indianer och mexikaner. Sedan den amerikanska milisen, en patriotisk civil rörelse långt ute på högerkanten i kamp mot ofrihet. Sist den japanska kulten Aum Shinrikyo (känd för giftgasattacken i Tokyos tunnelbana 1995) som kämpar mot världskapitalismens och imperialismens förtryck.
   De gemensamma nämnarna hos dessa sociala rörelser är dels att globaliseringen i sig är deras fiende, dels att rörelsernas vapen är nyttjandet av såväl media (som ger uppmärksamhet) som annan kommunikationsteknik i form av Internet, video och fax. Särskilt Zapatisternas användning av Internet har rönt uppmärksamhet. Dessa rörelser är i sig decentraliserade nätverk, utspridda över stora geografiska ytor.
   Paradoxen i sammanhanget är att fundamentet för deras existens – nätverkslogiken – är samtidigt deras fiende i form av ett framväxande globalt nätverkssamhälle.
   En annan identitetsskapande process benämner Castells projektidentitet. Det är individer som tillsammans skapar en ny identitet som omdefinierar deras position i samhället. Identitetsskapandet är ett projekt för att skapa ett annat liv, kanske baserat på ett upplevt förtryck, men inte nödvändigtvis.
   Feminismen är det bästa exemplet på projektidentitet, när feminismen övergår från att vara en renodlad motståndsidentitet för kvinnors rättigheter, till att utmana hela patriarkatet – den patriarkala familjen, produktionsstrukturer, mänsklig reproduktion och sexualitet.
   Vi blickar mot patriarkatets slut, skriver Castells, vilket innebär mycket mer än kvinnors frigörelse – det handlar om något så stort som slutet på ett samhällssystem som är lika gammalt som människan. En avgörande faktor är den patriarkala familjens kris.
   När den viktigaste hörnstenen för det patriarkala samhället löses upp i form av allt fler skilsmässor, ensamhushåll och särboende blir följden att det samhället försvagas.
   "Kris"? Menar Castells att patriarkatets upplösning utgör en kris för samhället? Nej, det ska tolkas som ett uttryck för hans analytiska inifrånperspektiv; de som försvarar patriarkatet upplever en kris. Castells själv är uttryckligen neutral i alla frågor.
   I hans analyser framstår dock feminism enbart som en fråga för kvinnor; män ser inte ut att rymmas i feministiska rörelser. Är inte det en konservativ utgångspunkt?
   Eller är det så att jämställdhetsminister Margareta Winbergs egentligen självklara tes att män bör ta ett kollektivt ansvar för att öka jämställdheten i Sverige är betydligt radikalare än vi tror?
   Den tredje formen av identitetsskapande handlar om legitimeringsidentitet. Dominerande institutioner – kyrkan, fackföreningar, politiska partier, kooperativer – försöker stärka sin dominans i det civila samhälle som växt fram i det moderna industrisamhället. I nätverkssamhället krymper dessa institutioners betydelse.
   "Överlever demokratin i nätverkssamhället?", avslutade jag min förra artikel. Castells svar är att såväl den moderna staten som demokratin är i kris. I takt med avregleringar förlorar staten makten att kontrollera ekonomisk politik och media. Staten förlorar dessutom sin legitimitet att lösa globala problem. Människors tillit sätts hellre till organisationer som exempelvis Amnesty och Greenpeace.
   Demokratins legitimitetskris har sin grund i politiska skandaler och att den är fången i en form som inte passar nätverkssamhället. Medborgarskapet blir otydligt i globaliseringsprocessen och politiska partier tävlar om popularitet, fångade i medias makt, reducerade till personifierat ledarskap. Partisystemet förlorar allt mer trovärdighet.
   Castells är dock optimist, och lösningen heter IT. Han sätter sina förhoppningar till att nätverkssamhällets framväxt av nya projektidentiteter har en potential att rekonstruera det civila samhället, och att demokratin kan återskapas med hjälp av IT. Politiken flyttas till den virtuella världen i syfte att förbättra samtalet och deltagandet.
   Castells utmanar också med nya frågor: Kan vi tänka oss en stat där nationen inte längre är den relevanta inramningen? Nya maktrelationer som inte sammankopplar stat och nation, men som har kapacitet att nå kontroll över delar av det globala nätverket?
   Makten, menar Castells, finns inte längre koncentrerad till institutioner (t ex staten), organisationer (t ex företag) eller symbolkontrollanter (t ex media). Så var finns makten i nätverkssamhället om såväl staten som demokratin försvagas?
   Det nya maktsystemet karakteriseras av ett stort antal källor till auktoritet och makt, där staten bara är en nod bland många i nätverket. Makten finns i nätverken av sociala rörelser där människors identiteter formas och omformas – och förändrar samhället.
   Identitetens makt.