Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 971227
I DEN svenska skolan, som under nittiotalet dränerats på miljardbelopp, satsas det som aldrig förr på IT. Samtidigt har genom KK-stiftelsens försorg miljontals kronor satsats på olika IT-projekt. Om detta skriver Maja Aase en kritisk artikel i Moderna Tider (nr 86-87). Aases syfte är att undersöka om (och hur) elevers lärande förbättras med IT.
Hon finner trosföreställningar (i stället för kunskap) hos KK-stiftelsen, hyperentusiastiska skolledare, elever som tycker att IT är kul – men inget som pekar på att IT skulle förbättra elevers förståelse i olika ämnen. Snarare tvärtom.
Aases utgångspunkt – pedagogisk förbättring – är självklar men otillräcklig. Det finns också andra mål.
KK-stiftelsens storsatsning på IT i skolan har som ett viktigt mål att "... främja en spridd användning av informationsteknologi". Det målet är härlett från IT-kommissionens uppdrag som formuleras på samma sätt i betänkandet SOU 1995:68, där kommissionen också uttryckligen ska vara pådrivande i att göra svenska folket till IT-användare.
Ska skolan fostra duktiga IT-användare? Maja Aase hävdar att så är fallet efter att ha läst en av KK-stiftelsens egna undersökningar; ordbehandling, söka på Internet och skicka e-post blir den viktiga kunskapen. "Men det där lärde jag mig på bara några veckor", menar Aase. Vad är substansen?
DET FINNS en stor vilja från många håll – företrädesvis politiskt och skoladministrativt – att förändra skolan på alla nivåer. Förändringen beskrivs som att gå från "teaching" till "learning", dvs från att lära ut till att lära in. Bort med katedral undervisning till förmån för elever som söker kunskap på egen hand. Lärarens auktoritet ska tonas ned till förmån för rollen som handledare eller mentor.
En vanlig pedagogisk benämning på den "nya" pedagogiken är problembaserad inlärning. Så långt är det gott och väl – det finns pedagogiska teorier att studera och gjorda erfarenheter.
Det stora problemet är den utbredda föreställningen om att denna förändring förutsätter en viss typ av teknik.
I den så kallade IT-propositionen (Prop. 1995/1996:125) hävdas "de enorma informationskällor" (läs: Internet och olika databaser) som en betydande faktor i den pedagogiska förnyelsen. IT-kommissionen skriver i sitt betänkande (SOU 1995:68) att "... datorn blir ett hjälpmedel som öppnar möjligheter för ny pedagogik" (läs: problembaserad inlärning).
På högskolenivå formuleras samma idé i betänkandet Lärare för högskola i utveckling (SOU 1996:166): "Utvecklingen mot problem- eller projektbaserad utbildning förstärks och sprids över hela högskolesystemet. (...) Den stöds kraftfullt av den nya informationsteknologin".
ETT PROBLEM med en sådan tekniksyn är att därmed kan en tidigare svag pedagogisk utveckling och förnyelse legitimeras – "vi har ju inte haft den nödvändiga tekniken". Ett annat problem är att god undervisning i första hand blir teknikberoende, i stället för pedagogik-/lärar-/student-/litteratur-/forskningsberoende.
IT ges rollen av räddaren i nöden; IT revolutionerar undervisningen. Det är inte bara en farlig tekniksyn – den bygger även på en myt om teknik.
Dagens övertro på IT har paralleller med föreställningen om att den gutenbergska tryckpressen revolutionerade världen när den konstruerades på 1400-talet. Filosofen Scott Cook menar i boken Internet Dreams (redaktör: Mark Stefik, 1996) att det är en myt. Den gutenbergska trycktekniken förändrade inte samhället i nämnvärd grad under de 200–300 närmsta åren efter dess konstruktion – därtill var läskunnigheten bland Europas medborgare alltför låg, liksom intresset hos dåtidens makthavare för en utbredd läskunnighet.
DET VAR när större sociala förändringar initierades – 1700-talets upplysningsidéer och den franska revolutionen bidrog starkt till dessa – som läsande och kunskapsinhämtning inte skulle vara förbehållet endast en elit. Först då ökade läskunnigheten, först då kom tryckpressen att bidra till en samhällsförändring, dock tillsammans med andra, betydligt viktigare faktorer.
Förändringarna berodde mer på människors ändrade sociala, politiska och etiska värderingar om hur människan ska leva, än på teknik.
På samma sätt är det förändringar i lärares värderingar av kunskap, lärande och pedagogik, samt hur utbildningspolitiker värderar resursbehov för undervisning som skulle kunna "revolutionera" undervisningen. Och här kan IT stödja både goda och dåliga förändringar.
Endast en förhärdad teknikdeterminist kan tro att en introduktion av ny teknik automatiskt förändrar undervisningen i en god riktning, medan lärare och skolledare bara har att se på.
Men enligt Maja Aases artikel är det precis vad som verkar ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar