Debattsidan, Computer Sweden nr 50
------------------------------------------------------------------------
Debatten kring samkörningen av Ams och Riksförsäkringsverkets personregister handlade om fel saker, hävdar Anitha Bondestam i CS nr 46. Den handlade om bidragsfusk, men borde handlat om samkörning.
Problemet är bara att en debatt om samkörning sveper, med en kuslig automatik, in debatten om bidragsfusk.
Inte ens Bondestam kan i sin artikel lämna bidragsfusket därhän, trots att hon tycker den debatten är fel. Den samhällsekonomiska nyttan med samkörning vinner alltid över finalitetsprincipen hos både beslutsfattare och allmänhet ˇ särskilt i lågkonjunkturer. Därför menar jag att bägge dessa debatter utgör återvändsgränder.
Själv vill jag styra debatten från både bidragsfusk och samkörning till en debatt som syftar till en kritisk granskning av informationssystem i samhället.
DI:s eget huvudargument i sitt beslut (att kontrollen bör göras före utbetalning och utgår från uppgifter som den sökande själv lämnar eller samtycker till) leder i själva verket oss till en debatt om främst myndigheters bristfälliga informationssystem.
Varje ansökan om samkörning av personregister för efterkontroll är ett underkännande av det egna informationssystemet. Den fråga DI (och skattebetalarna!) borde ställa till Ams är: "Hur kan ni göra utbetalningar till bidragssökande utan att undersöka om de överhuvudtaget är berättigade till bidrag?"
En analogi från min vardag vore om universitetet antar alla studenter som söker till högre utbildning, för att i efterhand kontrollera om de är behöriga ˇ och en tid in på terminen avvisa de som ej är behöriga. Fullständigt absurt. Självfallet utför universitetet den undersökningen i förväg.
Och självfallet borde Ams informationssystem hindra att bidragssökande som inte är berättigade till bidrag överhuvudtaget får en utbetalning.
Därmed skulle DI slippa dylika ansökningar om samkörning ˇ och ständiga beslutsändringar från regeringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar