lördag, september 21, 2019

Jämlika utsläpp - en möjlig framtidsväg

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 190921

Ett intressant kunskapsområde som behandlar klimatfrågor är miljöetik. Olle Torpman är lektor i filosofi vid Stockholms universitet och knuten till Institutet för framtidsstudier och har specialiserat sig på moralfilosofiska frågor inom klimatområdet. 
       Om naturvetenskaperna beskriver klimatet och gör vissa prognoser, är det moralfilosofins uppgift att formulera vilka åtgärder som bör företas, samt hur dessa åtgärder kan rättfärdigas moraliskt. 
        I sin senaste artikel i tidskriften Ethical Theory and Moral Practice (2019) undersöker Torpman om Emission Egalitarianism är en moraliskt och praktiskt försvarbar metod för att begränsa koldioxidutsläpp. Emission Egalitarianism betyder ungefär jämlika utsläpp (av koldioxid), eller egalitära emissioner.
        Utgångspunkten är att atmosfären har en begränsad förmåga att absorbera koldioxid och att denna absorptionsförmåga bör ses som en kollektiv resurs – som vi i dagsläget överskrider med råge. 
        Ett sätt att nå en jämvikt mellan människors utsläpp av koldioxid och atmosfärens absorptionsförmåga är att varje människa ges rätten att släppa ut enbart så mycket koldioxid som utgör denna människas andel av vad atmosfären klarar av att absorbera. Den totala mängden koldioxid som atmosfären klarar av dividerat med antalet människor på jorden ger varje människa en koldioxidandel.
Diskussionen kring egalitära emissioner är inte ny. Det finns ett flertal argument mot denna åtgärd, argument som Torpman redovisar och argumenterar mot på ett synnerligen läsvärt sätt. 
        Det har argumenterats från ett libertariansk perspektiv att någon form av privatägande av atmosfären är omöjligt, men Torpman menar att det inte handlar om att äga en andel av atmosfären, utan skapa ett rättvist utnyttjande av en resurs.
        Från ett utilitaristiskt perspektiv anförs att det vore bättre med en ojämlik fördelning av utsläpp, eftersom olika delar av världen helt enkelt är olika, har olika förutsättningar, har olika behov. Torpman menar att det är inget som hindrar att människor handlar med sina utsläppsrätter, så länge inte atmosfärens kapacitet överskrids.
        Torpman lägger också vikt vid ett rättviseetiskt perspektiv. Han menar att ett system med egalitära emissioner klarar det kantianska testet, det vill säga Kants moraliska imperativ: att alltid handla på ett sätt som kan upphöjas till en allmän lag. 

Är egalitära emissioner praktiskt genomförbart? Ja, svarar Torpman. Även om det kan vara svårt att beräkna atmosfärens kapacitet att ta upp koldioxid, beroende på skogars och sjöars upptagningsförmåga samt befolkningsmängdens variation, kan och bör det göras. Vilken metod vi än väljer för att reducera globala koldioxidutsläpp måste hantera liknande problem.
        Kommer egalitära emissioner att accepteras även av rika länder med stora utsläpp per capita, där ekonomisk tillväxt är beroende av utsläpp? Torpman menar att detta skulle sätta fart på teknikutveckling och annan utveckling för att minska utsläppen. Dessutom kan man köpa och sälja utsläppsrätter också mellan nationer. 
        Vad Torpman inte belyser i sin artikel om egalitära emissioner är den kontrollapparat av individers handlingar som genererar koldioxidutsläpp. En sak är att beräkna hur många kilo koldioxid varje individ får släppa ut. En helt annan sak är att övervaka och kontrollera individers utsläpp.
        Därmed måste vi även i klimatfrågan väga integritetsskydd mot övervakning och kontroll.

Inga kommentarer: