tisdag, september 26, 2017

Överlever demokratin internet?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170926

Många talar om de där botarna som sprider propaganda, rasism och allehanda lögnaktiga påståenden, men hur ser de ut? Går det att särskilja en automatiskt genererad användare som sprider politiska lögner på Twitter från en människa som gör samma sak?
        Det är inte nödvändigtvis enkelt. Nyligen fick jag emellertid syn på ett antal twittrare som spred exakt samma budskap och stavfel: ”Rasism utgår från maktövertag, det är vara [sic!] vita som kan vara rasister. Samma med våldtäkt, en svart kan aldrig våldta.” Alla dessa twittrare uppvisade olika profilbild med en gemensam nämnare: Alla var unga kvinnor och hade svenska, kvinnliga namn.
        I ett blogginlägg undersökte journalisten Jack Werner lite noggrannare dessa 22 twittrare och fann även att profilbilderna utgjordes av flera delar från andra bilder som sammanfogats till enskilda bilder. Han fann även att alla dessa twitterkonton hade registrerats inom ett par dagar och den tweet jag citerade ovan publicerades av dessa 22 konton närmast samtidigt.
        Tidigare myntades begreppet trollfabrik och avsåg avlönade människor som spred propaganda i sociala medier för en regims räkning. I dag talar vi om automatiska botar som sprider propaganda.
        Frågan är vilken effekt automatiska botar får i politiska processer. Hur påverkas människor av botarnas twittrande? Vad betyder denna utveckling för demokratin? 
        Nu publiceras studier av hur användning av sociala medier – av såväl människor som botar – påverkar politik, politiska val och ytterst demokratin.

En kvartett forskare vid Indiana University i USA har analyserat vilken spridning falska nyheter får, när spridningen sker från sociala botar på Twitter. En social bot är en programvara som kan formulera och skicka meddelanden på Twitter och även kommunicera med andra twittrare, både botar och människor. 

        Med falska nyheter avser de osanna inlägg, konspirationsteorier, fabricerade rapporter och liknande. De har analyserat 14 miljoner meddelanden under 2016 års presidentvalskampanj i USA med hjälp av egentillverkade datorprogram för att detektera meddelande från sociala botar. 
        Ett av de mest intressanta resultaten av denna studie är att falska nyheter som sprids av sociala botar blir virala främst därför att dessa nyheter sprids vidare av människor. Med andra ord, vanliga användare har svårt att uppfatta om en twittrare är en bot eller en människa – om ett meddelande sammanfaller med eller förstärker människors åsikter, sprider de gladeligen meddelandet vidare.
        De sociala botarna förstärker dessutom trovärdigheten i sina meddelanden genom att på olika sätt referera till eller tagga faktiska, inflytelserika människor, så att det än mer döljer att boten är en bot. Och därmed ökar chansen – eller snarare risken – att människor sprider botarnas falska nyheter i större utsträckning.
        Det, menar denna kvartett forskare, tyder på att sociala botar rätt enkelt kan påverka och manipulera ett stort antal människor.

Det är inte nödvändigtvis sociala botar som avgör om sociala medier som exempelvis Twitter kan användas för att uppnå politiskt strategiska mål. Gunn Enli är norsk professor i medievetenskap och forskar om politisk kommunikation och sociala medier. 

        I en vetenskaplig artikel visar Enli den skarpa skiljelinjen mellan Hillary Clinton och Donald Trump med avseende på hur deras respektive valkampanjer använde Twitter för politisk kommunikation.
        Clinton och hennes stab använde Twitter på ett professionellt sätt, menar Enli, vilket innebär att strategin utgick från kända teorier om hur politisk kommunikation bör bedrivas i valkampanjer i liberala demokratier. 
        Trump och hans stab arbetade för en avprofessionalisering av den politiska kommunikationen. Enli menar att Trumps strategi bäst betecknas som amatörism, men inte en amatörism som härrör från okunskap eller inkompetens, utan en strategisk amatörism.
        Clinton var den kontrollerade politikern, Trump den autentiske outsidern. Med avseende på agendasättning, tweetspridning och citeringseffektivitet vann Trump kampen om de sociala medierna i valrörelsen. 
        Clinton gjorde allt rätt. Trump gjorde allt fel. Därför vann Trump.

I internets barndom tänkte sig många optimister och utopister att internet skulle bli den perfekta arenan, det perfekta verktyget för att utveckla demokratin. Särskilt den deliberativa demokratin, även benämnt deltagardemokrati, ansågs ha störst potential att utvecklas. Med ökad horisontell och vertikal kommunikation skulle medborgarnas deltagande stärkas och politikers relationer till medborgarna förbättras.

        I dag frågar vi oss snarare om demokratin kan överleva internet. Det frågar sig Nathaniel Persily, juridikprofessor vid Stanford i en artikel i tidskriften Journal of Democracy. Är frågan överdriven? Har inte demokratin tillräcklig motståndskraft att inte påverkas av sociala medier?
        Persily oroas också av hur sociala botar sprider falska nyheter så att de får stor spridning, men minst lika mycket av hur psykografisk profilering medger riktad propaganda till en omsorgsfullt utvald målgrupp.
        Det är dock inte propaganda med politiska budskap vi främst ska vara vaksamma på för demokratins överlevnad, utan sådana budskap som medvetet avser att motverka medborgarnas vilja att överhuvudtaget rösta i demokratiska val.
        
Nyhetssajten Bloomberg beskriver hur Brad Parscale, Trumps främste strateg för sociala medier, samt övriga kampanjmedarbetare manipulerade valrörelsen. Särskilt bestickande är det när Trumps kampanjarbetare plötsligt väljer en ny strategi under valrörelsen: I stället för att påverka fler människor att rösta på Trump, inleder de en motsatt strategi.
        Strategin är att med offensiv användning av sociala medier påverka människor att inte alls rösta – särskilt människor som de anar sympatiserar med motståndarkandidaten: vita liberaler, unga kvinnor och afro-amerikaner.
        Frågan är därmed berättigad: Överlever demokratin den användning av internet och sociala medier som initierades i den amerikanska valrörelsen 2016?

Inga kommentarer: