måndag, april 23, 2007

Inte så illa som det sägs

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 070423

Den stora undersökning av studenters upplevelser, förutsättningar och relationer till högre utbildning som Högskoleverket gör vart femte år, Studentspegeln, har uppmärksammats på en enda punkt: hur mycket tid lägger studenter på sina studier?
     Denna fråga är tillika den Högskoleverket självt i debattartiklar och pressmeddelanden vill göra till huvudsak – och huvudproblem. Universitetet fungerar inte optimalt, hävdar man, eftersom inte alla studenter uppger att de studerar på heltid.
     Genom att inte ta del av den digra undersökningens många andra frågor, gör sig media till maktens megafoner. Man upprepar maktens mantra.
     Som gammal universitetslärare får jag snarast en mängd positiva signaler om universitetsutbildning via Studentspegeln. Låt mig presentera några positiva axplock.

Hela 95 procent av Sveriges studenter studerar för att de är intresserade av den utbildning de går. Inte av arbetslöshetsskäl. Inte för att de måste. Utan för att de vill.
     Endast 18 procent anser att studierna ställer för låga krav på studenten. Med tanke på studenters varierande förkunskaper är det en synnerligen positiv siffra.
     En majoritet av studenterna föredrar färre betygssteg framför fler, vilket tyder på insikter om de negativa konsekvenserna av en flergradig betygsskala.
     76 procent av studenterna upplever att de blir mer allmänbildade under studierna. Det är en positiv siffra i tider när utbildningar tenderar att öka specialiseringen och universitetet blir en yrkesskola.
     Med tanke på denna tendens är det också positivt när 78 procent menar att de blivit bättre på att tänka kritiskt och analytiskt.
     Det gläder att 79 procent av studenterna tycker att utbildningen bidrar till att de aktivt måste söka kunskap. Universiteten lyckas hålla undan för korvstoppningsundervisningen.
     När 77 procent menar att utbildningen förbättrar deras förmåga att samarbeta med andra, visar det att andra pedagogiska metoder än föreläsningsmonologer tillämpas.
     Hela 92 procent hävdar att deras förkunskaper är tillfyllest för den utbildning de valt, vilket ställer frågor om lärares vanliga klagan på studenters bristande förkunskaper.
     Det är också positivt att 67 procent anger att de uppfattar sina examinationer som en del av undervisningen och inte enbart som en kontrollfunktion – även om det vore önskvärt att andelen ökar.
     Att 35 procent upplever att de i utbildningen memorerar fakta för att ordagrant återge dem är emellertid dubbeltydigt. Det är positivt att siffran inte är högre. Det vore negativt om den är för låg.

Visst finns det smolk också i min glädjebägare när jag läser statistiken från Studentspegeln. Några exempel är att studenter upplever låg återkoppling på studierna från lärarna, att studenter fortfarande tenderar att studera via gamla tentor och att alltför få upplever en utveckling i skriftlig och muntlig kommunikation.
     Men den negativa bild som Högskoleverket meddelar, och som media lydigt kopierar, bör nyanseras.
     Det är inte alls så illa.

2 kommentarer:

Simon Holmqvist sa...

Hej PO!
Tycker du att det är negativt att "universitetet blir en yrkesskola"? Är det inte bra om universitetsutbildningarna ligger nära arbetsmarknaden?

P O Ågren sa...

Simon: Ju intensivare yrkesorienteringen blir inom högre utbildning, desto större är risken för kunskapsspecialisering och starka avgränsningar. Endast det som är till "nytta" för yrket ges plats i utbildningarna. Därför ser jag det mycket positivt att studenter också upplever ökad allmänbildning.

På samma sätt ökar risken för att vi intar en instrumentell syn på kunskap, ju närmare arbetsmarknaden vi lägger universitetsutbildningar. Universitetet har alltid värnat om kunskapens egenvärde, dvs kunskap som ett värde i sig, i stället för kunskap som ett medel för att uppnå något annat.

Eller för att prata med Kant: en ständig strävan efter det sanna, det goda och det vackra.