Cash management och kritiskt tänkande

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 960129


VI HÅLLER på att förlora en viktig fristad från marknadskrafterna: kyrkan. Ärkebiskop Gunnar Weman uppvisar enligt Maria Schottenius (Expressen 21/1) en managementfilosofi för statskyrkan som inte står näringslivet efter.
    Kyrkan ska ut på marknaden och skaffa sig fler kunder; med lite extra säljinsatser här och lite flashigare förpackningar där kommer folk. Allt går att sälja med marknadsföring – till och med andlighet. Tror man.
    Marknaden har alltså fångat ännu en samhällsinstitution i sitt nät. Finns det någon kvar? Eller har marknadens taggtråd omslutit oss helt?
    Vid sidan om kyrkan har länge universitetet utgjort en fristad från krämarmentalitet och cash management. En oas för kunskapstörst och kritisk reflektion. Den senaste universitetsreformen har emellertid sett till att inte heller universitetet ska undantas marknadstänkandet.

EN REFORM som innebär att varje enskild student har en prislapp och utgör den institutionernas intäkter för den grundutbildning de bedriver får självklart konsekvenser.
    Det blir allt viktigare att locka till sig studenter och att skapa en konkurrenssituation. 60 studenter i stället för 30 på en viss kurs fördubblar intäkterna för kursen. Det betyder också att underkända studenter utgör ett intäktsbortfall, men som dock kan kompenseras med ett större intag av studenter. En uppskattning av antalet underkända studenter på olika kurser blir därmed en viktig faktor i institutionernas budgeteringsarbete.
    De mindre högskolorna anammar reformen genom att nischa in sig – för att använda marknadens uttryck – på olika sätt. En högskola satsar på internationalisering – nittiotalets trendigaste begrepp inom högre utbildning – och lockar studenter med utlandsstudier inbakat i utbildningarna. En annan lockar med ett nära samarbete med lokala företag, så intimt att man får känslan av att undervisningen försiggår på företagen. Praktiskt för företagen – de får lite gratis arbetskraft – och praktik för studenten.
    Och vips förvandlas högskolan till yrkesskola.
    Man ordnar och tillrättalägger. Serverar på silverfat. Studenten behöver inte göra något – studenten är ju kung. Eller ska man säga kund? För så blir det ju på marknaden för högre utbildning.

UNIVERSITETEN är större än högskolorna, mer traditionstyngda, konservativare och därmed något trögare. Inte lika reaktionssnabba. Men de kommer. Wait and see. Med smart marknadsföring och flashiga förpackningar ska utbildning säljas också där.
    Men föreställningen om studenten som kund till universitet och högskolor är en omöjlig föreställning; en horribel metafor.
    En student är liksom lärare och forskare en person som deltar i den ständiga jakten på kunskap, mot de högre insikterna. Studenten bör ses som en medskapare i denna process – en process som fortfarande bäst formuleras i Kants anda: en ständig strävan mot det sanna, det goda och det vackra.
    Till den processen har inte marknadstänkandet något att tillföra.