In i den virtuella världens svarta hål

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 970128

Paul Virilio
Försvinnandets estetik
Korpen

HASTIGHETSTFILOSOF kallas han, teknikfilosofen Paul Virilio. I den nyligen utgivna (och enda) svenska översättningen av hans filosofi, Försvinnandets estetik (Korpen), studeras tekniken som accelererare av hastigheten i samhället. Virilios teori – dromologi – beskriver hastigheten som underliggande orsak till samhällsförändringar och historiska förlopp.
   Virilios angreppssätt liknar antropologens utforskande av främmande kulturer. Och i Försvinnandets estetik är tekniken en främmande kultur, en gåta, som Virilio i första hand försöker formulera och i andra hand lösa med hjälp av dromologin.
    Försvinnandets estetik handlar om absensen, människans frånvaro i världen, och hur den accelererar i takt med teknikutvecklingen. Detta försvinnande tar sin början i sensationen; ett inträde i en annan logik, i en annan värld där sanning och illusion, verklighet och sken ersätts av tillfället, nuet. Ungefär som att bli uppslukad av ett konstverk, så att såväl tiden som den rumsliga omgivningen försvinner – eller med Virilios teori: så att betraktaren försvinner från tiden och rummet.
    Försvinnandets ursprung är dock förförelsen – ormens förförelse av Eva i paradiset möjliggjorde den sensation äpplet gav; ett försvinnande från en värld till en annan.

FÖRSVINNANDET är i första hand ett medvetandefenomen, men försvinnandet sker inte av sig själv. Själva försvinnandet utförs av en transportör – företrädesvis teknik. Att accelerera denna rörelse blir teknikens mål.
    Kan Virilios teknikfilosofi om försvinnandets estetik också säga oss något om dagens trendtekniker, genteknik och informationsteknik?
    Med gentekniken som transportör verkar vi vilja försvinna från den ofullkomliga människan till den fullkomliga, genom att manipulera den genetiska koden. Men vad som menas en fullkomlig människa vet vi alltför lite om, varför också kortsiktigheten accelererar i takt med den ofullkomliga människans eget försvinnande. Och därvid ökar ofullkomligheten.

DE VIRTUELLA världar som bärs upp med IT, så kallade Multi-User Dungeons (MUD), uttrycker också en önskan om försvinnande, men ett försvinnande från idén om en enhetlig personlighet. I sådana världar finns endast avatars – representationer av olika personligheter som inte förknippas med någon identitet. Subjektet försvinner med ett musklick.
    Försvinnandets estetik ger en ovanlig och viktig infallsvinkel för att förstå dagens teknikutveckling som ju sker med tilltagande hastighet.
    Dock med ett pessimistiskt anslag. Likt Don Juan, menar Virilio, bestiger vi maskinerna och sammansmälter med dem till metaboliska farkoster – teknikens självgenererande hastighetsutveckling mynnar ut i ett försvinnande av det mänskliga medvetandet. Det övertas av tekniken.