Uppdrag: Rädda humaniora

Kultursidan Väserbottens-Kuriren 071213

Det är med stort vemod jag läser och hör om humanioras förtunning vid Umeå universitet. Nu senast filosofiska institutionen, där enligt uppgift ekonomin räcker till endast 3,5 fasta tjänster.
     När jag läste filosofi i början av 90-talet träffade jag minst ett tiotal lärare och ämnet filosofi omtalade sig som ”rock´n´roll för 90-talet”. Nu är ämnets själva existens hotat.
     Samma väg hörs flera humanistiska ämnen gå; om än inte bort, så verkar sotdöden nära.
     Universitetsledningen kan inget göra, hävdar man. Det är studentsiffrorna som styr intäkterna. Då är det upp till det sanna universitetet att visa sin solidaritet – inte i första hand med humaniora, utan med det sanna universitetet.

Det sanna universitetet förutsätter litteraturens, konstens, tänkandets, kunskapens, artefakternas, språkens, religionernas, idéernas – ja, kulturens historia och samtid.
     Därför måste utbildningsprogram inom alla universitetets fakulteter ta sitt ansvar, för humaniora, för universitetet – och framför allt för sina studenters humanistiska bildning.
     Ingenjörsutbildningar kan sannolikt må bra av inslag av konstvetenskap. Varför inte idéhistoria för ekonomer? Självklart kan IT-utbildningar som systemvetenskap och datavetenskap må bra av kunskaper kring artefakternas historia i form av arkeologi.
     Läkare med en allmänbildning i litteraturvetenskap? Väldigt gärna. Sjuksköterskor med grundläggande religionsvetenskap? Självklart för patientbemötandet i ett mångkulturellt samhälle.
     Lärare på alla nivåer med koll på kunskapsteoriers utveckling genom historien. Grundläggande språkkunskaper för alla utbildningar där arbetsmarknaden är internationell.
     Och filosofi för alla utbildningar. Naturligtvis. Grundläggande för varje utexaminerad kandidat eller magister är förmågan till kritiskt tänkande; det är till och med fastslaget i högskolelagens nionde paragraf.
     Vem är bättre skickad att bidra till den förmågan än filosofiämnet?

Solidaritet innebär att se sig själv i andra, har idéhistorikern Sven-Eric Liedman sagt. Så sant. Nästa gång hotas ett ämne som i dag har många studenter. Med ett resurstilldelningssystem som låter studenttillströmning avgöra universitetsämnens existens, går inget ämne säkert.
     Många hoppas säkert på att förslagen i den nya resursutredningen Resurser för kvalitet (SOU 2007:81) ska gå igenom och därmed reducera risken att hela institutioner går under på grund av tillfälliga trender i studenttillströmning.
     Frågan är om det inte är för sent.
     Utan en stabil bas och en kritisk massa humanistiska ämnen och lärare existerar inget universitet. Ett universitet utan humaniora lämnar kvar endast några excellenta forskningsmiljöer och ett gäng yrkesutbildningar.
     Det är inte ett sant universitet.