fredag, juli 09, 2010

Den brännande provokationen

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 100709

Det Gudrun Schyman försökte väcka uppmärksamhet kring – löneskillnader mellan män och kvinnor – drunknade i själva metoden för att väcka uppmärksamhet – pengabränning. Tyvärr. Läser man SCB:s lönestrukturstatistik för 2009 är löneskillnaderna nedslående. Löneskillnader till kvinnors nackdel syns i nästan varje yrkeskategori, mest i privat sektor, minst i kommunal.
         Nu kom emellertid debatten att handla om pengar, men i annat avseende än löneskillnader. Bränna pengar. Vilket tilltag! Såväl gammelmedia som nätets myriader av kommentarer svämmar över av indignation. Vad är det vi upprörs över när någon bokstavligt, och inte enbart bildligt, bränner pengar?
         Att bildligen bränna pengar upprörs få över. Enligt Veckans Affärer bränner de politiska partierna tillsammans 295 miljoner kronor på kampanjer inför valet. De som ropar på alternativ användning av Schymans hundra tusen, borde höja rösten och peka på vad vi skulle kunna använda 295 miljoner till. Annat vore omoraliskt.
         Att bokstavligen bränna pengar innebär att förkasta pengarnas bytesvärde och ser enbart till pengarnas bruksvärde. Pengars bruksvärde innebär att använda dem som enbart ett medel för att uppnå vissa mål (i detta fall PR, uppmärksamhet). Pengars bytesvärde innebär att använda dem närmast som ett mål i sig (att pengar ska växa, förräntas på olika sätt).
         Detta är Schymans stora provokation med pengabålet; den instrumentella behandlingen av pengar som medel, utan hänsyn till pengars möjlighet att växa.
         Det är blasfemi i ett samhälle där pengar är helgedom.